Beskyllningarna i den offentliga diskussionen mot det finländska jordbruket gällande miljöåtgärderna är oärliga. SLC framhåller att allt som förväntats i fråga om anslutningsgrad till miljöstödsprogrammet och vad gäller åtgärder har förverkligats. Det är bekymmersamt att man i diskussionen om miljöstödet upprepar samma mantra om att miljöstödet har varit ett inkomststöd utan positiva effekter på miljön. Påståendet är avsiktligt vilseledande. Faktum är att hela miljöstödsprogrammet baserar sig på att jordbrukarna gör särskilt förutbestämda miljöåtgärder som överstiger den nivå som lagstiftningen kräver. Dessa åtgärder medför tilläggskostnader eller inkomstbortfall som kompenseras genom miljöstödet eller miljöersättningen i framtiden. Överkompensation är strängt förbjudet.
 

Producenterna har talat varmt för att pengarna bör riktas till åtgärder med största möjliga miljönyttan. Producenterna har även eftersträvat att miljöåtgärderna kunde skräddarsys mer enligt varje gårds behov. Dessvärre faller producenternas initiativ på EU:s regelverk. Miljöersättningar möjliggör endast att extra kostnader kompenseras och ett skräddarsytt system skulle innebära en enorm byråkrati. Varje åtgärd måste godkännas av EU och därtill övervakas. I praktiken innebär detta att det enda möjliga är ett gemensamt program med begränsad mängd åtgärder för alla gårdar.
 

Jordbrukarna i Finland har på ett föredömligt sätt anslutit sig till miljöprogrammen och förverkligat de åtgärder samhället erbjudit. Över 90 procent av jordbrukarna och åkerarealen är ansluten. Miljöstödets uppföljningsrapporter (MYTVAS) påvisar att användningen av kväve och fosfor minskat dramatiskt tack vare miljöåtgärderna. Enligt senaste forskningsrön är det bästa sättet att minska näringsläckage en effektiv växtodling. Husdjursskötseln som ofta får agera syndabock är i sig den bästa sortens återanvändning av näringsämnen.
 

Resultaten från miljöåtgärderna låter vänta på sig. Det är bekymmersamt. Men det är osakligt att skuldsätta dagens jordbruk för den näringsreserv som finns i jordmånen sedan flera decennier. Det tar lång tid förrän den blivit utnyttjad och den näring som finns lagrad i de djupare skikten kan jordbrukarna inte påverka. Därför är det inte konstruktivt att gång på gång beskylla jordbrukarna för den diffusa avrinningen som sker dels från jordmånen oavsett odlingsåtgärder och gödslingsnivåer dels från olika grönområden och resten av samhället.
 

SLC framhåller att det är i allas intressen att fokusera på forskning, utveckling och innovationer som garanterar en fortsatt inhemsk matproduktion och en bättre miljö. Fokus måste riktas in på nya lösningar som även uppfyller EU:s randvillkor. För att uppnå detta krävs samarbete och förtroende.  Vad gäller förväntningarna på jordbrukets minskning av näringsämnen bör vi även föra en ärlig diskussion om vad som är realistiskt, om vi samtidigt skall producera mat för Finlands hela befolkning.

 

Johan Åberg, 040 523 3864,  Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f.