Behandlings- eller rötningsrester från biogasanläggningar kan användas som gödsel eller jordförbättringsmedel. Behandlingsresterna kan dock innehålla skadliga organiska föreningar som hamnar i marken vid gödsling. En del av ämnena kan upptas även i livsmedel. Det är osannolikt att användning av behandlingsrester i jordbruket skulle medföra någon betydande risk för livsmedelssäkerheten.
De organiska skadliga ämnen som behandlingsresterna från biogasanläggningar eventuellt innehåller medför sannolikt en obetydlig risk för livsmedelssäkerheten. Ämnena kan hamna i marken när behandlingsrester finns i gödsel, men andelen som samlas i växter och animaliska livsmedel är ändå liten.
Livsmedelssäkerhetsverket Evira samt Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT har i ett gemensamt projekt utrett förekomsten av organiska skadliga föreningar i slutprodukter från biogasanläggningar och vilka risker dessa föreningar orsakar för livsmedelssäkerheten. I projektet undersöktes rötningsrester från reningsverksslam, organiskt avfall, livsmedelsindustrins biprodukter och gödsel.
De flesta föreningarna bryts ned snabbt
Skadliga organiska föreningar hittades i alla undersökta rötningsrester. De uppmätta halterna av organiska skadliga ämnen i behandlingsrester låg på samma nivå som i de övriga europeiska länderna.
"Merparten av de undersökta föreningarna bryts ned i marken ganska snabbt. De flesta ämnena upptas knappast alls i livsmedel från marken eller så är mängden som hamnar i marken så liten att ämnena inte i någon signifikant grad samlas i växter eller animaliska livsmedel. Detta innebär också att deras risk för livsmedelssäkerheten sannolikt är låg", säger specialforskare Kimmo Suominen på forskningsenheten för riskbedömning vid Evira.
Ytterligare forskning om behandlingsrester behövs
Vissa bromerade flamskyddsmedel, dvs. medel som innehåller organiskt brom och som används till exempel i inredningstextilier, såsom PBDE-föreningar (polybromerade difenyletrar), och de perfluorerade alkylföreningar som används i bland annat textilier för sin vattenavstötande effekt är beständiga i miljön. Dessa kan samlas i marken efter upprepad och långvarig användning av behandlingsrester. De har även en tendens att ackumuleras i livsmedel.
"Vi behöver mer information om hur dessa ämnen beter sig i livsmedelskedjan. För nästan alla undersökta ämnen låg den kalkylmässiga markbelastningen som orsakades av en engångsspridning av behandlingsresten på samma nivå som till exempel det luftnedfall som regn för med sig i Finland eller i de övriga nordiska länderna. Den belastning av PBDE-föreningar som en spridning av rötningsrester orsakar kan till och med vara tusenfaldig jämfört med det luftnedfall som presenteras i litteraturen", säger Suominen.
Resultaten av forskningsprojektet har publicerats i MTT:s rapport (på finska).
Marttinen, S., Suominen, K., Lehto, M., Jalava, T., Tampio, E.
(Förekomsten av skadliga organiska ämnen och läkemedel i biogasanläggningarnas behandlingsrester samt en bedömning av vilken fara dessa utgör för livsmedelskedjan.)
BIOSAFE-projektets slutrapport. MTT Raportti 135, 2014.
Om ämnet har även skrivits en referentgranskad vetenskaplig artikel
Suominen. K, Verta. M, Marttinen, S.
Mer information:
specialforskare Kimmo Suominen, tfn 040 8279 715
