|
|
19.9.2014 / Landsbygdens Folk
Förlust för både svin och spannmål
Sari Peltonen hänvisar till material från ProAgrias information från åkerskiftena, Lohkotietopankki, som visar på en förlust för vårvete i år: Medan stöden står för litet under 600 euro per hektar och försäljningsinkomsterna för dryga 600, så är genomsnittskostnaderna över 1.300 euro.
I fjol gick kostnader och inkomster någorlunda jämnt ut på 1.400 euro.
Finns det någon möjlighet för den enskilda gården att bättra på läget? Eftersom kvaliteten lidit på flera håll, inte bara här men även i det övriga Europa, har priset på fodervete rasat i botten. Inte heller priset på brödvete är emellertid något att hurra för.
Både Sari Peltonen och Max Schulman är inne på att man kanske kunde se tiden an om man har brödvete av god kvalitet. Det finns en möjlighet att efterfrågan stiger senare.
På det globala planet har vi en gnutta mindre veteskörd i år än i fjol, men samtidig har konsumtionen stigit. Det i sig kunde vara ett tecken på att efterfrågan på bra vete kanske stiger i vinter, men det är inget man kan säga med säkerhet.
Än så länge har inte gödselpriserna gått ner. Flera jordbrukare har redan kommit med signaler om att de måste ge avkall på en del arrenden inför nästa odlingssäsong, de har inte råd att förnya kontrakten, eller så kan de inte tävla i den allt hårdare konkurrensen.
I Finland torde vi ha ett behov av att exportera upp till 1 miljon ton spannmål. Man ser inte just nu några tydliga tecken på handelskonflikten med Ryssland när det gäller spannmål, men de kommer eventuellt med fördröjning.
Det har varit förbjudet att exportera svin och svinkött från EU till Ryssland sedan slutet av januari på grund av den afrikanska svinpesten. Nu har också den övriga livsmedelsexporten drabbats av handelssanktioner på grund av läget i Ukraina.
I praktiken råder det alltså en dubbel blockad av svinköttsexporten. I bästa fall löser sig konflikten med handelssanktionerna, men husdjursombudsmannen vid MTK Jukka Rantala låter förstå att importförbudet på grund av den afrikanska svinpesten kan gå och bli en svårare fråga för Finland.
Förbudet utfärdades efter att man hittat sjukdomen i Polen och de baltiska länderna. Nyligen har svinpesten påträffats i Estland. Fastän vi inte borde vara i riskzonen i Finland kan det hända att närheten till Baltikum talar till vår nackdel.
Saken är att Ryssland tog emot cirka en fjärdedel av EU:s svinexport i fjol. Situationen har blivit ännu svårare av att den europeiska produktionen steg i år. För tillfället ligger vi på en betydligt lägre prisnivå än vid motsvarande tidpunkt i fjol. Just nu tyder det mesta dessutom på att den låga prisnivån håller i sig.
I Finland har vi haft problem med lönsamheten inom svinproduktionen ända sedan 2007. Resultatet är en kännbar minskning av antalet svingårdar.
Ännu 2009 hade vi 2.270 svingårdar i Finland, man räknar med att de är 1.340 under nästa år. Det närmar sig med andra ord en halvering på sex år. Produktionen har inte minskat i samma omfattning, men minskat har den.
På längre sikt är det i alla fall viktigt för den finländska spannmålsproduktionen att vi har en egen svinproduktion. Våra svingårdar är viktiga kunder för den inhemska foderspannmålen, främst korn.
Mellan 75 och 85 procent av svinets utfodring består av spannmål. Enligt uträkningar går det cirka 700.000 kilo korn per 1.000 svinplatser årligen.
Enligt de siffror som verkställande direktören vid ProAgrias kunskapscentral Ari Nopanen visar har intresset för att investera i svinproduktionen emellertid sjunkit drastiskt. Samtidigt som antalet minskar har viljan att utvecklas bland dem som finns kvar alltså också minskat.
Hittills har i alla fall gårdarna effektiverat sin verksamhet och till exempel fått upp mängden avvanda grisar per sugga.
Problemet är att gårdarna gör en förlust på närmare 8 euro per svin, även de effektivaste gårdarna förlorar kring 5 euro per slaktsvin. Också smågrisproducenterna går på förlust, åtminstone när man beaktar räntekravet på kapitalinsatsen.
- Om vi ska lyckas uppnå en förbättring av spannmålspriserna måste vi försöka få balans på spannmålsmarknaden i framtiden, säger SLC:s verksamhetsledare Johan Åberg. Vi måste lära oss att odla andra grödor och satsa på växtföljden.
Därutöver gäller det enligt Johan Åberg att få bort överskottet från vår marknad.
- Vi kan visserligen inte påverka den globala spannmålsmarknaden, men vi kan börja med att sätta vårt eget bo i skick.
En konkret åtgärd som också SLC jobbar med är att få igång är en kontinuerlig spannmålsexport.
- Vi har talat om det redan länge, nu behövs inte flera utredningar utan var och en gård borde så långt som möjligt hålla möjligheten att exportera spannmål i minnet inför nästa års odlingssäsong. För att det ska lyckas att bygga upp en fungerande export måste man emellertid göra upp kontrakt i god tid, helst senast i samband med sådden. Sedan gäller det att hålla fast vid kontraktet, fastän priserna skulle stiga på hemmamarknaden.
Enligt verksamhetsledaren måste utgångspunkten vara att det finns ett alternativ till de inhemska spannmålsuppköparna.
- Först då kan vi räkna med att det sker en förändring i den inhemska prissättningen, säger Johan Åberg.
|
|
