|
|
25.7.2014 / Landsbygdens Folk
"Vi samarbetar i parlamentet om jordbruksfrågorna"
- Det här är oerhört viktigt för Finland, som är en föregångare i utvecklingen av avancerad teknik för utnyttjande av förnybara bränslen, säger han. Men det är också en stor teknisk utmaning.
Tanken bakom arbetet är att minska negativa klimatpåverkningar av biobränsle och samtidigt finna en lösning på diskussionen om vad som ska prioriteras inom exempelvis jordbruket, mat eller bränsle.
Enligt Nils Torvalds kan lösningarna finnas i andra generationens biobränslen, sådana som tillverkas av bland annat hyggesrester, avfall och oätbara råvaror.
Utmaningen i uppdraget är emellertid inte bara teknisk, åtminstone inte för Finlands del. Exempelvis är inställningen till skogen som energikälla ingalunda entydig i EU.
- I Mellaneuropa är det en utbredd uppfattning att all skog är en helig lund, vilket lätt leder till att alla åtgärder som har att göra med skogsbruk blir i motvind. Men förståelsen för behovet av mer europeisk självförsörjning med energi blir samtidigt allt bredare. Den ukrainska krisen har lyft upp energifrågorna inom EU på ett helt annat sätt än tidigare. Situationen gör att vi i hela unionen och i snabb ordning måste få en inblick i vilka ekonomiskt hållbara lösningar vi har i energiförsörjningen.
Det här är enligt Nils Torvalds en stor fråga för Finland.
- Vi har just hört om ytterligare nedskärningar exempelvis inom Microsoftkoncernen och vi skulle nu behöva något som lyfter Finland upp ur den grop som Nokias misslyckanden fört med sig. Inom bioenergin finns till exempel tre stora operatörer, Metsä Group, UPM och Neste Oil. De här tre talar alla om investeringar, varav Metsä Groups planerade anläggning för bioprodukter i Äänekoski är oerhört stor.
När man talar om skogen som en energikälla och andra källor för förnybar energi, så finns det emellertid också krafter bland EU:s medlemsländer, som ser en fördel i att upprätthålla efterfrågan på biobränsle från åkermarken.
- Under åren 2007-2008 finns det avskräckande exempel med matkrisen på vad det kan leda till när efterfrågan på energigrödor från åkern blir så hög att det leder till matbrist.
Nils Torvalds nämner i det sammanhanget odlingen och uppköpen av majs för etanoltillverkning i USA som exempel. Tillsammans med låga skördar 2007 ledde det här till att priset steg våldsamt på exempelvis tortilla i Mexiko.
I dag är exempelvis odling av majs för rötning i biogasanläggningar utbredd i Europa, inte minst i Tyskland.
Det är i alla fall också viktigt att skilja på första och andra generationens biobränsle, menar Nils Torvalds. Andra generationens biobränslen framställs huvudsakligen av produkter, som uppstått i form av restprodukter vid tillverkning av något annat.
Barkflis och brännbart avfall är konkreta exempel på detta.
- Det betyder också att vi i betänkandet kring biobränslen måste reda ut frågan om hur man definierar begrepp som avfall och återanvändning, säger Nils Torvalds.
När det i övrigt gäller den finländska representationen i EU-parlamentet så fick centerns Olli Rehn – som tillsammans med Nils Torvalds är medlem i den liberala ALDE-gruppen - en suppleantplats i jordbruksutskottet.
Trots en utbredd optimism kring en suppleantplats i utskottet också för samlingspartiets Petri Sarvamaa från den konservativa och kristdemokratiska EPP-gruppen gick det dock inte vägen denna gång. Det blev inte heller någon annan nordisk representant från EPP-gruppen i utskottet.
I det tidigare parlamentet hade Finland två suppelantplatser i utskottet, nu får vi alltså nöja oss med en. Till saken hör dock att ALDE-gruppen har bildat koalition med EPP och den socialdemokratiska gruppen S&D i EU-parlamentet. Det här är i övrigt också bakgrunden till att Nils Torvalds uttalat sitt stöd för valet av Jean-Claude Juncker, som står EPP-gruppen nära, till kommande ordförande i EU-kommissionen.
Tack vare koalitionen besitter Olli Rehn en av posterna som vicetalman i parlamentet.
- Vi har nu kommit överens med Sveriges Marit Paulsen från folkpartiet (ALDE) om samarbete, kan Nils Torvalds berätta. Hon sitter på en ordinarie plats i jordbruksutskottet. Min medarbetare Katarina Dahlman sköter jordbruksfrågor och det gör även Olli Rehns medarbetare Tatu Liimatainen.
Förra veckan träffade Nils Torvalds medarbetarna på de finländska producentorganisationernas SLC:s och MTK:s och kooperationens Brysselkontor. På samma adress har Tatu Liimatainen i övrigt fram tills nu jobbat som representant för de nordiska privata skogsägarna.
- På träffen kom vi överens om att hålla en intimare kontakt och om att gå igenom frågor av relevans för näringen som parlamentet ska besluta om.
Möjligheten att påverka också jordbrukspolitiken via miljöutskottet var en orsak till att Nils Torvalds satsade på en plats där. De gröna elementen har numera kommit in i den gemensamma jordbrukspolitiken på ett annat sätt än förr.
- Parlamentet har lagstiftande rätt i den här verksamheten och miljöutskottet har ett oerhört stort ansvar, säger han. Det finns massor med frågor i miljöutskottet som har anknytning till jordbruket. Klimatpaketet är bara ett exempel på det. Av den orsaken är det också viktigt att jag har ett öga på jordbrukspolitiken, jag måste kunna vardera bitarna.
Nils Torvalds har vidare utsetts till suppleant i budgetutskottet och påminner i den anledningen om halvtidsgranskningen av EU:s långtidsbudget 2016. Långtidsbudgeten är en finansieringsram inom unionen, den nuvarande långtidsbudgeten gäller 2014–2020.
- Under den här parlamentsperioden kommer även följande långtidsbudget att beredas. I det sammanhanget är det naturligtvis viktigt att vi kommer i håg jordbruket. Vi måste veta var flaskhalsarna finns.
Under Dacian Cioloș tid som kommissionär har jordbruket åter fått uppleva en viss flexibilitet med regional anpassning av den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta åtminstone jämfört med tidigare. Finns det en chans att den utvecklingen fortsätter? Kommissionär Cioloș har anmält sitt intresse för att fortsätta som jordbrukskommissionär men ser ut att få konkurrens av Irlands kandidat till EU-kommissionen Phil Hogan, nu miljöminister i sitt hemland. Båda representerar en samhällssyn som hör hemma i EPP-gruppen i EU-parlamentet.
- Utvecklingen beror naturligtvis i mångt och mycket på vem som väljs till kommissionär. Men mycket beror också på hur vi lyckas påverka den gemensamma jordbrukspolitiken. Allt förstånd säger ju att flexibilitet mellan regionerna är nödvändig.
När det gäller utvecklingen av nationella jordbrukspolitiken konstaterar Nils Torvalds att stöden kommer att sjunka, men samtidigt finns det en efterfrågan på finländskt och närproducerad mat.
- Den stora utmaningen för finländska gårdar är att höja sina positioner i värdekedjorna. Vi har många exempel på att handelsledet pressar priserna. Man importerar tomater och andra grönsaker också under perioder då den inhemska produktionen räcker. Avsikten är att pressa priserna, det är en mycket kortsiktig strategi. Men den enskilda gården måste också se på hur den kan komma upp i värdekedjan. Varje gård bör göra sin plan och den måste göras nu. Inom sådana frågor kan medlemsländernas regeringar göra mycket, till exempel genom att bistå forskning och rådgivning samt tillsätta utredningar.
På frågan om exempelvis de brittiska påtryckningarna kan tänkas inverka på framtidens jordbrukspolitik i en nationell riktning svarar Nils Torvalds att den brittiska EU-kritiken närmast är ett olycksfall i arbetet.
- På grund av diverse olyckliga omständigheter har Storbritannien lockats in i en diskussion som på något sätt utgår ifrån att det kanske är bättre att vara utanför än inne i EU. De brittiska partierna böjer sig i dag mycket långt för den här opinionen. I det långa loppet leder det dock bara till att britterna skjuter sig själva i foten.
En fråga som påverkar de europeiska jordbruksnäringarna, troligtvis oavsett utfallet, är de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Den för tillfället mest kontroversiella biten torde vara klausulen om att företag ska kunna stämma stater för utebliven vinst, till exempel på grund av för sträng miljö- eller hälsolagstiftning.
- Parlamentet har sin åsikt klar och det har också kommissionens kommande ordförande Jean-Claude Juncker i sitt program, påpekar Nils Torvalds.
Juncker stöder fri handel men säger bland annat i sitt program att han inte är villig att offra vare sig EU:s standarder när det gäller säkerhet och hälsa, sociala frågor och uppgiftsskydd eller vår kulturella mångfald.
|
|
