|
|
13.6.2014 / Landsbygdens Folk
Handeln kammar hem mer av köttets pris
Ännu 2008 var handelns andel av det skattebelagda konsumentpriset på köttprodukter i genomsnitt 28,7 procent. Köttindustrins andel var 33,6 procent och producenternas 23,2 procent.
Fyra år senare, 2012, hade handelns andel ökat med 2,6 procentenheter till över 31 procent, närmare en tredjedel alltså. Även industrins andel hade ökat med knappt en procentenhet. Jordbrukarnas andel hade däremot minskat från 23,2 procent 2008 till 22,9 procent 2012.
Forskarna drar i undersökningen slutsatsen att handelsledets allt starkare position har främjats av en ökad internationell handel med köttprodukter, centralisering av dagligvaruhandeln och den väldigt hårda konkurrenssituationen som pågått länge inom köttsektorn.
- Det inhemska marknadsläget, där två internationellt verksamma köttförädlingsföretag konkurrerar med varandra samt med mindre förädlingsindustri och med importföretag, har förbättrat handelns förhandlingsposition gentemot industrin, berättar professor Jyrki Niemi vid MTT som varit ledare för undersökningsprojektet.
Enligt Kyösti Arovuori, lantbruksekonom vid PTT, har handeln uppnått fördelar med stora inköp via internationella upphandlingsorganisationer. Handeln kunde även utnyttja sänkningen av mervärdeskatten på livsmedel till 12 procent 2009. Senare har skatten åter höjts i två omgångar så att den nu är 14 procent.
Specialforskare Ari Peltoniemi vid Konsumentforskningscentralen framhåller att handeln får en större andel av konsumentpriset på produkter som marknadsförs under handelns egna varumärken, än av dem som marknadsförs under industrins varumärken. Det är fråga om så kallade private label eller PL-produkter (till exempel Pirkka och Rainbow). Samtidigt så har omsättningen på private label produkter ökat under senare år.
En granskning i undersökningen av malet kött av nöt och svin visar att den ökade andelen PL-produkter i det närmaste har minskat industrins andel, medan producentpriset inte har påverkats så kraftigt, åtminstone inte ännu.
Så som konsumentpriser på livsmedel överlag så ligger även de finländska priserna på kött och köttprodukter över medeltalet i EU. Köttpriserna är högre bara i Österrike, Sverige och Danmark. Konsumentpriserna på kött liksom övriga livsmedel har även stigit mer i Finland än i de andra EU-länderna, det är bara Storbritannien som klår Finland på den punkten.
Kyösti Arovuori vid PTT förklarar det här med i huvudsak ökade lönekostnader i Finland jämfört med det övriga Europa. I undersökningen hänvisar forskarna till löneuppgörelserna på arbetsmarknaden. Hur butikernas söndagsöppethållning inverkat framgår inte. Jyrki Niemi konstaterar dock att den så gott som säkert har haft en kostnadshöjande effekt, medan Kyösti Arovuori anser att öppethållningen på söndagarna å andra sidan minskat på matsvinnet i kedjan fram till konsumenten.
När det gäller köttprodukter står löner och personalkostnader för en dryg tredjedel av omsättningen.
Enligt rapporten tyder en del nu på att handelns stigande andel av konsumentpriserna har nått sin kulmen.
Under kommande år står handeln inför nya utmaningar i och med att näthandeln ökar konkurrensen också i butiksledet. Det här kan ge jordbruket och industrin en möjlighet att stärka sin position i kedjan.
Jyrki Niemi påminner om att prishöjningarna på livsmedel har börjat plana ut. Jämfört med läget för ett år sedan har priserna rentav sjunkit med cirka 0,5 procent och på kött med 2 procent.
En intressant detalj i undersökningen är att industrins andel inte utan vidare verkar växa enligt förädlingsgraden. Under 2012 är industrins andel till exempel 35,6 procent av de förädlade köttprodukterna i undersökningen, medan den är 37,5 procent för svinkött.
Handeln har för sin del högre andel av förädlade produkter 2012 än av nöt- och svinkött samt fjäderfä. Producenternas andel av vidareförädlade köttprodukter är klart mindre än för färskt kött.
Det här ger inte undersökningen någon direkt förklaring på, men en orsak kan vara en ökning av förädlade produkter som marknadsförs under handelns egna varumärken.
En annan sak som framgår av undersökningen är att handelns och restaurangernas andel steg betydligt efter momssänkningen hösten 2009. Samtidigt minskade jordbrukets andel en aning och den inhemska livsmedelsindustrins andel något mer.
Under perioden 2008-2012 minskade jordbrukets, livsmedelsindustrins och skatternas andel av konsumtionens kostnader med sammanlagt drygt 9 procentenheter, medan handelns, restaurangernas och importen andel ökade med motsvarande 9 procent. Här står importen för 2 och handeln och restaurangerna för 7 procent.
Jyrki Niemi påpekar att konsumenternas genomsnittliga köpkraft har ökat sedan EU-medlemskapet 1995, i synnerhet under de första åren.
Fastän handeln har ökat sin marginal så har konsumenternas genomsnittliga inkomstnivå ökat så pass mycket att den andel vi använder för livsmedelskonsumtion fortfarande rör sig kring 11-12 procent.
Men medan handeln har kunnat föra över ökade kostnader för exempelvis personal på konsumentpriserna så har inte de tidigare leden i kedjan, jordbruket och industrin, lyckats föra över kostnadsökningarna på producent- och partipriserna.
Man har känt till en del av prisbildningen, men i den aktuella undersökningen har forskarna haft tillgång till uppgifter om prisöverenskommelser mellan industri och handelsled, det vill säga partipriserna. Sådan uppgifter har inte hittills varit tillgängliga ens för forskning. Konsumentforskningscentralen hade emellertid inför den här undersökningen med hjälp av statsrådets förordning kunnat be om prisuppgifter för forskning av alla led i kedjan.
Avsikten är att man fortsätter undersöka prisbildningen för övriga livsmedel med partipriserna som faktaunderlag.
|
|
