|
|
30.5.2014 / Landsbygdens Folk
Djurskyddsrapporteringen fokuserar på fel saker
- En stor del av försummelserna var likadana som under tidigare år, men resultaten visade på klara skillnader mellan olika djurarter, säger sektionschef Taina Mikkonen från Evira.
En stor del av försummelserna uppdagades på broilergårdar. Dock framkommer det ur rapporterna att de största problemen har handlat om brister i belysningen.
Då det gäller de inspekterade svingårdarna var problemen färre än 2012. Pälsdjurens levnadsförhållanden hade förbättrats och andelen fårgårdar där det förekom försummelser minskade också.
Verksamhet som strider mot djurtransportbestämmelserna uppdagades i var femte kommersiell djurtransport som inspekterades 2013, men över hälften av bristerna hänförde sig till de handlingar som lagstiftningen kräver.
Både djurens transportskick och transportfordonens skick hade förbättrats betydligt jämfört med tidigare år. Flest enskilda missförhållanden upptäcktes ifråga om kraven på transporthandlingar, förarens kompetensbevis och djurtransporttillstånd.
Under 2013 gjorde djurskyddsmyndigheterna nästan femtusen inspektionsbesök på grund av misstanke på platser där man håller produktions- och sällskapsdjur. Trots att brister upptäcktes på nästan 2.000 platser klarade en större andel inspektionen med rena papper än tidigare. De största bristerna gällde sällskapsdjur.
SLC:s första viceordförande och riksdagsledamot Mats Nylund är missnöjd med Eviras sätt att rapportera om tillsynsresultaten.
- Jag var medlem av den arbetsgrupp som beredde den nya veterinärvårdslagen på Jord- och skogsbruksministeriet. Det fanns flera syften med förnyandet av lagstiftningen, där ansvaret för granskningarna överfördes från de kommunala veterinärerna till Evira. Ett av syftena var uttryckligen att höja förtroendet för finländsk djurhållning genom förbättrad granskningspraxis, berättar Nylund.
Han är upprörd över att det nu går precis tvärtom.
- Det är irriterande att Evira år efter år ger ut rafflande pressmedelanden om granskningsrapporter som inte till sitt innehåll är anmärkningsvärda. I år var det till exempel endast en nötgård där man måste ingripa brådskande. Ändå slår medierna upp braskande rubriker om stora brister i djurskyddet, om vanvård och misskötsel. Visst finns det brister som har med djurens välfärd att göra och de bristerna skall korrigeras, men de flesta förseelserna handlar om bokföringsbekymmer och ofullständig dokumentation.
Nylund anser att det här inte kan anses vara god förvaltning och att Eviras kommunikation missleder konsumenterna.
- Istället för att höja förtroendet för finländsk husdjursproduktion, vilket var syftet med en enhetlig och fungerande övervakningskedja, får medborgarna genom rapporteringen lätt uppfattningen att produktionsdjuren överlag vansköts, trots att största delen av försummelserna handlar om förseelser som inte direkt påverkar djurens välbefinnande. Saker sätts inte i sitt rätta perspektiv.
På SLC efterlyser också verksamhetsledare Johan Åberg en dialog gällande hur man i praktiken kan förbättra djurvälfärden istället för en rapportering som lätt tolkas fel.
- Evira kunde ju till exempel bjuda in producenterna och tillsammans gå igenom resultaten. Man borde fundera på hur man ska kunna åtgärda problemen och ta tag i riktiga saker i stället för att hålla på med byråkratiska regler som inte har med djurvälfärden att göra.
|
|
