|
|
30.5.2014 / Landsbygdens Folk
Nya nitratförordningen ännu oacceptabel
Enligt Åberg finns det heller inte fog för en skärpning av nuvarande gränser för kvävegödsling. Enligt förslaget skulle gränsen för höstspridning sänkas från nuvarande 40 kilogram per hektar till 30 kilo.
- Kvävenivåerna borde anpassas till skördenivåerna, säger Åberg. Eftersom växtförädlingen går framåt borde man i vissa fall kunna använda mera kvävegödsel än nu för att få ut hela skördepotentialen.
Gällande möjligheten till gödselspridning på hösten efterlyser Åberg igen mera förankring till de verkliga omständigheterna.
- Här har man föreslagit att tidsgränsen för spridning av stallgödsel ska skärpas. I stället borde man se på förhållandena på åkern. Om marken inte är frusen eller snötäckt borde det vara tillåtet att sprida gödsel. Nu har vi i många år i speciellt södra och västra Finland haft väldigt bra spridningsförhållanden ända in i december.
För sluttande mark föreslås nu att strängare regler ska gälla för enskilda områden där lutningen överstiger sex procent.
- Vi vill hellre att man ser på hela skiftets medellutning och om skiftet lutar mot vattendrag, säger Åberg. Annars kan det bli besvärligt på ett större skifte där det till exempel finns en backe som har större lutningsgrad. Annars kommer vi att ha olika regler för gödselspridning på olika delar av samma skifte.
För gårdar som tar emot gödsel av andra skulle det nu krävas vattentäta lagringsområden också på växtodlingsgårdar.
- Det här anser vi att är verklighetsfrämmande, säger Åberg.
- Ska vi börja anlägga gödselbassänger och betongplattor vid åkerkanten på varje sådan växtodlingsgård? Vi har en målsättning om att få ut husdjursgödseln i större grad till växtodlingsgårdar. Blir kraven på växtodlingsgårdarna orimligt stränga, så kan vi nog glömma de här målsättningarna.
Asfalterade lagrings- och komposteringsplattor är enligt Åberg en överdrift.
- I stället för konkreta krav på att asfaltera lastningsplatser och anlägga betongplattor både på husdjursgårdar och även växtodlingsgårdar om man tar emot gödsel anser vi att det borde räcka med ett allmänt krav på att gödselhanteringen inte får äventyra vattendragen. Om vi ska ha någon form av ansvar för det traditionella kulturlandskapet också i framtiden tycker jag att betongplattor längs med åkrarna passar ganska dåligt in i bilden.
I stället borde man enligt Åberg fortsättningsvis kunna lägga upp gödsel i stukor för mellanlagring och även lagra gödsel på åkern i väntan på spridning liksom för tillfället.
Angående spridning av husdjursgödsel föreslås det i förordningen att jordbrukaren ska använda sig av ett medeltal av gödselanalys och tabellvärden för att fastställa gödselns näringsinnehåll. För att undvika onödig byråkrati borde det enligt Åberg räcka med antingen analysresultat eller tabellvärde.
- Det vettiga är att om man gör en analys så borde man använda de värdena. Varför skall man rådda till det med att kräva medeltal som dessutom ökar risken för felberäkningar och onödiga problem i granskningar?
|
|
