|
4.4.2014 / Landsbygdens Folk
Omtvistad A2-mjölk är på väg till Europa
Skillnaden uppges ligga i de domesticerade kornas gener. Enligt jordbruksprofessorn Keith Woodford från Nya Zeeland skedde en mutation för flera tusen år sedan som resulterade i att mjölkkor kan delas upp i så kallade A1- och A2-kor.
Uppdelningen bygger kortfattat på att korna bär på två olika typer av betakasein. Mjölkkor som dominerar i Europa, USA, Australien och Nya Zeeland kallas A1-kor. De ursprungliga raserna klassificeras som A2-kor.
Utgångspunkten är att A1-mjölkprotein bildar casomorfin-7, förkortat BCM-7, som har kopplats ihop med sjukdomar som bland annat diabetes 1, hjärtsjukdomar, autism och schizofreni. Denna process saknas i A2-mjölk.
Woodford argumenterar för teorierna i sin bok "The devil in milk", som redogör för diverse statistiska sammanhang. Inga vetenskapliga studier har däremot publicerats som konkret skulle stöda teorin om de biokemiska mekanismerna.
Utomstående forskare tvivlar på Woodfords teorier och hänvisar till studier som till och med lyfter fram positiva effekter hos BCM-7. EU:s livsmedelsmyndighet Efsa har inte funnit några belägg för skadligheten hos A1-mjölk.
Experterna varnar för de komplexa sammanhangen mellan orsak och verkan för matbetingade sjukdomar. Man efterlyser mer forskning, men vetenskapliga studier på detta område är tidsödande och dyra.
I varje fall har A2C lyckats skapa sig ett namn på kuppen. Det lilla mejeriet köper enbart sin mjölk från gårdar med A2-kor och krävde redan år 2002 att Fonterra skulle trycka en varning på alla sina produkter om A1-mjölkens risker för hälsan. A2C förlorade målet. Mejeriet får inte hävda att deras mjölk är hälsosammare än annan mjölk, men det spelar en mindre roll. Budskapet om den konventionella mjölkens skadlighet var redan ute på världen.
Företaget har mycket skickligt byggt upp sitt varumärke. Produkten differentieras med hjälp av en reklamslogan "Feel the difference". Konsumenterna låter sig övertygas om den stora skillnaden och sprider flitigt budskapet vidare via hälsobloggar och nätdiskussioner.
Konkurrenterna Fonterra och Parmalat saknar egen A2-mjölk och betvivlar öppet de medicinska argumenten för mjölken.
I Australien ökade mejeriet förra året sin försäljning med drygt 28 procent. A2-mjölken har redan omkring åtta procent av den australiska marknaden och är det snabbast växande varumärket inom dagligvarubranschen. Enligt marknadsförare i Australien är A2C något av ett skolexempel på "smart branding", d.v.s. effektiv varumärkeskommunikation.
Uppmuntrade av framgångarna blickar A2C nu mot nya marknader. Mejeriet har nyligen etablerat sig i Storbritannien där mjölkprodukterna till en början saluförs i cirka 250 livsmedelsaffärer, bland annat via den stora kedjan Tesco.
Det har ryktats om att A2C snart också ska börja marknadsföra sina produkter i andra europeiska länder, bland annat Frankrike, Tyskland och Spanien. Men planerna har tillsvidare inte bekräftats av huvudkontoret i Auckland. A2C har också lanserat en egen modersmjölksersättning i Kina, Australien och Nya Zeeland. Som nästa etapp i expansionsstrategin planeras en etablering på USA-marknaden.
Framgångarna har skapat osäkerhet hos mjölkproducenterna i Australien och i viss mån också i USA. Många producenter har redan börjat dela upp sina djur i A1- och A2-grupper och överväger att prioritera avel med A2.
Anledningen är att avelsarbetet är långfristigt. Det kan dröja nästan ett decennium att konvertera en djurbesättning från A1/A1 till A2/A2. Farmare uppger i medierna att de måste betala en avgift till A2C för att få testa sina kor. Ifall A1/A2-teorin skulle bekräftas genom vetenskapliga studier, kunde detta få kännbara följder för aveln inom hela mjölksektorn. Detta vill farmarna gardera sig mot.
|
|