|
|
17.1.2014 / Landsbygdens Folk
EU ska ha koll på humlor och bin
Han får medhåll av överinspektör Matleena Haapa från livsmedelsverket Evira. Hon har den här veckan under två dagar diskuterat registreringsfrågor i Mariehamn med åländska biodlare samt kommunernas lantbrukssekreterare, som ska sköta själva registreringen.
Haapa konstaterar att kostnaderna för att kontrollera att Åland är fritt från det världsomfattande gisslet varroakvalstret hittills har bekostats av Finland och EU.
- Men om Åland vill bevara sin varroafria status är det landskapets sak att i fortsättningen svara för kostnaderna, eftersom det är Åland som har nytta av att varroan inte finns här, säger Haapa.
Hon är mycket nöjd med läget på Åland, där allt är begränsat och överblickbart och biodlarföreningens medlemmar verkar känna till samtliga åländska bisamhällen.
Det är betydligt svårare för henne att få grepp om situationen på fastlandet. Där har hon hittills haft två möten med biodlare, som i sin tur försöker sprida registreringsbudskapet vidare via sina hemsidor på Internet.
Men det allra största problemet enligt Matleena Haapa är att få kontakt med den växande skara som börjar med biodlingar i städer.
- Då handlar det om människor som inte läser Landsbygdens Folk eller andra branschtidningar och som inte ens vet om att det finns något Evira!
Frågor som Yngve Påvall och andra biodlare ville få besvarade av Matleena Haapa var bland annat till vilken nytta registreringen sker och hur man ska göra när det sker förändringar i bigårdarna?
Påvall skulle också gärna se de åländska bigårdarna inprickade på kartor för att ha uppdaterad information med tanke på den åländska samexistenslagen om GMO, med syftet att göra det nästan omöjligt med GMO-odling på Åland.
Han tycker också att biodlarna själva borde få sköta registreringen via nätet i stället för att behöva gå via lantbrukssekreterarna. Dessutom borde det enligt Påvall finnas möjlighet för biodlarna att få se vad som är registrerat om dem. Han vill också att bigårdarnas GPS-positioner ska finnas på de utdrag ur registren som biodlarna får.
Men inte bara pollineringsbin utan även humlor som används för pollinering i växthus ska registreras enligt de regler som numera gäller inom EU. Också till Åland importeras det enligt biodlaren Magnus Sundlöf cirka 40 lådor pollineringshumlor per säsong både till växthus och även en del fruktodlingar.
Matleena Haapa som är överinspektör vid djurskyddsenheten inom Eviras övervakningsavdelning har undrat vad som händer om importerade humlor med virus eller någon annan sjukdom "rymmer" från växthusen och kommer i kontakt med landets vilda humlor.
- Men då har jag fått svaret att de importerade humlorna inte överlever ute i naturen.
I vilket fall som helst lever pollineringshumlor bara några veckor.
Ett önskemål som Eviras överinspektör fick med sig från Åland var att registreringsblanketterna för husdjur borde göras enklare.
- För den som har en gris eller ett par lamm borde det exempelvis räcka med en väldigt enkel blankett, där man bara fyller i grunduppgifter som namn och adress och skriver in vilket djur det handlar om utan att behöva tröska igenom massor med anvisningar, påpekade en landsbygdssekreterare.
En liten tröst i EU:s registrerings- och byråkratibedrövelse är i alla fall att bin och humlor inte liksom kor, lamm eller svin behöver märkas med lappar i öronen.
- Jag brukar säga att bina är färdigt randiga så att man kan läsa av streckkoderna på dem, skämtar Haapa.
Däremot är det upp till den enskilda biodlaren om han eller hon exempelvis vill numrera sina registrerade bikupor.
|
|
