|
|
5.12.2013 / Landsbygdens Folk
Paketet om skogslagen gick vidare i riksdagen
Utskottet betonade även vikten av att kurser och rådgivning ordnas. Effekterna av lagen ska också följas upp och vid behov ska åtgärder vidtas för att ändra lagstiftningen.
Utskottet betonade att skogsförnyelseplikten utgör grunden för att garantera skogens hållbarhet och tillgängligheten på virke.
- Finländskt virke behövs även i framtiden, betonade Blomqvist. Därför måste också plantbeståndet säkerställas.
Utskottet föreslog att medellängden för en planta borde vara 0,5 meter istället för propositionens 0,4 meter för att fylla kraven på förnyelse.
I sitt utlåtande hade SLC förslagit att gränsen för ringa ekonomisk förlust vid skydd av värdefulla livsmiljöer skulle dras vid 2.000 euro, medan regeringen hade förslagit 4.000 euro i propositionen.
- Det blev ihärdiga diskussioner om var gränsen för ringa förlust ska gå, berättade Blomqvist. Till sist enades utskottet om en gräns på 3.000 euro, vilket ändå var ett steg i rätt riktning.
Dessutom ville utskottet att de särskilt viktiga livsmiljöerna förtydligas för att trygga rättssäkerheten för dem som avverkar skog eller gör upp stämplingsplaner. Om det förorsakas extra kostnader eller minskade inkomster på grund av bevarande av dessa särskilt viktiga livsmiljöer och den inte kan anses vara ringa, kan specialtillstånd ges för skötsel- och användningsåtgärder som gör den ekonomiska förlusten så liten som möjligt.
Enligt Blomqvist ger den nya lagen bättre rättsskydd för skogsägare och andra aktörer inom skogsbranschen än tidigare.
Regeringen hade i motiveringarna till sin proposition föreslagit en bedömning av behovet att ha kvar speciallagen om skogsvårdsföreningar efter en övergångsperiod på fem år. SLC ansåg i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet att femårsperioden borde slopas och skogsvårdsföreningarna fortsätta fungera som tidigare.
Övergångsperioden skulle enligt SLC skapa onödig oro bland de anställda i skogsvårdsföreningarna. Jord- och skogsbruksutskottet ansåg det samma i sitt betänkande, och föreslog att skogsföreningslagen skulle vara i kraft tillsvidare.
För övrigt påpekade SLC att den privata skogsvårdens tilläggspensionsprogram Eläke-Tapio, som stängdes 1993, fortfarande belastar skogsvårdsföreningar med en summa som motsvarar fem procent av lönekostnaderna.
För rättvisans skull anser SLC att lagstiftarna skulle ta på sig de 45 miljoner euro i pensionsskulder som kvarstår när personalen i skogsvårdsföreningarna minskar på grund av lagförändringar. I utredningarna om lagstiftningarna kring Finlands skogscentral och Skogsbrukets utvecklingscentral Tapios affärer konstaterades att staten inte kan ta på sig dessa utgifter.
För tillfälle kan anläggningarna använda statsbidrag för sina pensionskostnader. Målet är att skogsvårdsföreningarnas ansvar över finansiering av tilläggspension i och med lagändringen sköts på samma sätt.
|
|
