|
7.6.2013 / Landsbygdens Folk
Naturbeteskriterierna skall inte bara vara vackra ord
Som naturbete definieras vårdbiotoper som ängar och torrängar, strandängar, lövängar, skogshagar, skogsbeten och hedar eller samma kategorier som skall finnas i jordbrukets miljösystem framöver. Dessutom duger Naturaområden och en rad andra biotoper - nästan allt utom vanlig gödslad åker, sammanfattar arbetsgruppens ordförande Petteri Tolvanen.
Huvudregeln är att djuren skall vara ute på naturbete varje säsong minst halva tiden av betesperioden, så som den är definierad i stödområdesbestämmelserna. Undantaget är unga tjurar som är så bångstyriga att man kan hålla dem inne det besvärligaste andra året, dock inte det första och inte två betesperioder i rad.
Fodret som används under inomhusperioden skall vara inhemskt såvida det inte är ekologiskt odlat, och varken soja eller GMO-foder tillåts. Största delen av fodret skall vara grovfoder.
Fodrets ursprung skall bokföras, och det skall också betesgången. Det är samma regler som också annars gäller för specialmiljöstöden, motiverar arbetsgruppen. Det här var en punkt som SLC kritiserade i sitt utlåtande om kriterierna. SLC befarar att det ökar byråkratin för uppfödarna.
Naturbetena skall vara avgränsade från odlad och gödslad åker. Djuren skall inte få tilläggsfoder till betesmarkerna. Vardera regeln är nödvändig för att man inte via betesgången skall tillföra markerna mera näring då avsikten ju är att istället ta bort näring, säger arbetsgruppens medlem Jukka Tobiasson.
Det finns några små undantag till exempel så att man i augusti kan använda foder för att locka in djuren igen.
En farhåga har varit att djuren kan direkt hungra om betestrycket blir för stort. Arbetsgruppen tyckte ändå att det inte går att numerärt definiera hurdant betestrycket skall vara utan nöjer sig med att konstatera att det skall vara "lämpligt".
Ladugårdarna skall tillämpa lösdrift.
Efter en viss diskussion kom arbetsgruppen fram till att det skall bli djuren som certifieras, inte gården. Därmed blir det möjligt att på samma gård producera kött både på naturbeten och på annat sätt. Det förutsätter att bokföringen görs noggrant så att djuren identifieras rätt.
Eftersom en drivfjäder för naturbetespraxisen är etiken i djurhållningen så understryker man i kriterierna också att djuren skall få ordentlig smärtlindring till exempel i samband med kastrering.
Naturbetesuppfödning inte identiskt med ekologisk djurhållning och skall inte vara dess konkurrent. Det går att uppfylla kriterierna för båda samtidigt. Kraven på naturbetesuppfödning är antagligen enklare att uppfylla då det åtminstone i södra Finland finns gott om potentiella betesmarker men konstant brist på producenter av ekologiskt foder.
Kriterierna är nu rätt kort och koncist formulerade och arbetsgruppen räknar med att de kan förändras framöver till exempel för anpassning till kommande specialmiljöstödskrav.
|
|