En branschrapport om möbeltillverkning, som arbetskrafts- och näringscentralerna och handels- och industriministeriet har utarbetat tillsammans, offentliggjordes torsdagen den 23 maj 2002. Enligt rapporten uppgick bruttovärdet av möbeltillverkningen till något under 1,2 mrd euro år 2001. Till Finland importerades möbler till ett värde av 307 milj. euro medan exportvärdet uppgick till endast 256 milj. euro. I importsiffrorna ingår bl.a. bilsäten. I exportens andel igen saknas t.ex. möbler till lyxkryssare. Trots dessa faktorer, som jämnar ut siffrorna, har den inhemska industrin klart svårigheter med den ökande importen.
Det kan förväntas att en del av de finska möbeltillverkarna kommer att förlora sina kunder, eftersom de huvudsakliga kunderna, distributionskedjorna, håller på att koncentreras i allt färre händer. Samtidigt koncentrerar de också sina inköp till ett färre antal leverantörer än tidigare. Kunderna har följaktligen en stark ställning vid förhandlingarna och de inhemska tillverkarna måste lösa in sitt existensberättigande på nytt. De tillverkande företagen bör således reda ut vilka de väsentliga kriterierna är när en leverantör väljs och utveckla sitt kunnande just i fråga om dessa faktorer. Exempel på sådana faktorer är förhållandet kvalitet/pris, leveranstiden och hur smidigt leveranserna fungerar ur distributörens synvinkel.
Möbeltillverkarna måste också ha mod att specialisera sig och intensifiera samarbetet både vad gäller produktionen och den kommersiella biten. Uppkomsten av en högklassig kontraktstillverkningsindustri skapar möjligheter att effektivt konkurrera med tillverkarna i de traditionella stora möbelländerna. I Finland kan outnyttjad potential fås i användning t.ex. på så sätt att en del av de nuvarande tillverkarna koncentrerar sig på att göra produktkomponenter till andra möbeltillverkare. En sådan verksamhet kräver klara avgöranden om att inriktningen av företagets rörelse skall ändras och de egna produkterna "ratas". På detta sätt kunde den för oss typiska koncentrationen på produktionskunnande i fortsättningen utnyttjas på ett nytt sätt.
