|
|
5.4.2013 / Landsbygdens Folk
Producenterna i händerna på handel och industri
Livsmedelsindustrins avtalsförhållanden med producenterna betraktar Konkurrensverket också som tvivelaktiga ur konkurrenshänseende, då leverantören kräver ett långt avtal med exklusiv leveransskyldighet. KKV reflekterar över att producentens ställning på grönsaksmarknaden är ännu sämre i direktkontakt med handeln än den är i förhållande till livsmedelsindustrin.
- Det har att göra med handelns dominerande ställning, säger Heli Frosterus, specialforskare på KKV.
- Handeln stipulerar de muntliga avtalen på trädgårdssidan. De är minst sagt tvivelaktiga.
Konkurrensmyndigheten hänvisar särskilt till frilandsodlingen och potatisodlingen där avtalen bekräftas först strax före leveransen och priset fastställs på basis av försäljning så att producenten får stå för det som inte gått åt.
Inom växthusodlingen är det särskilt problematiskt att producenten inte kan kontrollera svinnet utan är bunden till vad handeln uppger. Producenten har också svårt att kontrollera vilket hyllutrymme en produkt ges.
Konkurrensverket tillstår att det är regleringen som är boven i dramat. I Finland tillämpas EU-direktiven strängare än vad som förutsätts och tillämpningen träder i kraft tidigare än i andra länder, vilket skärper villkoren för de finländska producenterna. Konkurrensverket konstaterar att konsumenterna däremot inte verkar medvetna om skillnaderna i produktionsförhållandena för inhemsk och utländsk mat.
Regeringen kritiseras för att ställa producenterna i en ojämlik ställning på grundval av gårdens eller företagets storlek, bland annat vad gäller återbäringen av bränsleaccisen och slaktregleringen som gör små slakteriers verksamhet omöjlig. Konkurrensverket vill också lätta på de administrativa krav som ställs på producenterna och försäkra sig om att tillämpningen är den samma på olika håll i landet.
Ändå vill inte konkurrensmyndigheten lätta på konkurrensbestämmelserna för lantbruket trots att de ser producentsamarbetet som positivt. Verket kommer heller inte i det här skedet med några klara åtgärdsförslag om hur man skulle förbättra situationen.
Enligt konkurrensverket dikterar industrin villkoren för avtalsproduktionen på köttsidan.
- Köttproduktionen är ett bra exempel på hur pristrycket överförs på primärproducenten, konstaterar Tom Björkroth, specialforskare på KKV.
- Man sitter i kläm. Avgörande är de hårda förhandlingarna med dagligvaruhandeln. Kopplingen mellan bankerna och industrin är också oroväckande då djuren ofta är pant för lånen och ifrågavarande industri hämtar djuren.
Det gör också att producenterna inte har en likvärdig ställning beroende på hur solid gården är.
Konkurrensverket påtalar att primärproducenten bär en alltför stor ekonomisk risk. På köttsidan krävs det stora investeringar och produktiviteten är låg; inkomsten förläggs över en period på fyra år. I praktiken är det omöjligt för producenterna att planera sin ekonomi.
I och med att avtalen med slakterierna består av olika tillägg är de svåröverskådliga och priserna som slakterierna betalar ut besvärliga att jämföra. KKV yrkar därför på bättre transparens för köttsektorns avtal.
På SLC betonar man att Konkurrens- och konsumentverkets utredning av primärproduktionens förhandlingskraft är viktig med tanke på genomskinligheten inom livsmedelskedjan.
- Utredningen ger klara signaler att styrkeförhållandena inom livsmedelskedjan fortsättningsvis bör ses över, konstaterar Holger Falck, ordförande för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC.
Däremot måste man i klartext lägga fram vad som ytterligare kunde göras lagstiftningsvägen för att förbättra primärproducentens ställning. Avtalspraxisen genom hela livsmedelskedjan ska klargöras.
- Den respons SLC fått från fältet gällande direktförsäljning till butikskedjorna är att handeln försvårar samarbetet genom att ställa krav på leveransmängder, ställa högre kvalitetskrav på inhemska än på importerade produkter och kräva att produkterna ska säljas i vissa typer av förpackningar. Genom dylika krav har småskaliga producenter och livsmedelsförädlare svårt att få en plats i butikshyllan, kommenterar SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback.
Tydlig ursprungsmärkning och transparent prissättning skulle ge en rättvisare bild av livsmedelskedjan.
|
|
