|
|
22.3.2013 / Landsbygdens Folk
ÖSP vill ta itu med övernitiska granskare
På gården sitter två veterinärer som ska utföra en granskning av djurskyddet. Veterinärer som har kommit för att utföra sitt arbete oanmält - och som snabbt vill komma in in i ladu- eller svingården för att börja arbeta.
- I nio fall av tio fungerar det bra, men i vissa fall upplever producenterna granskningarna som mycket skrämmande. Den senaste tiden har vi fått ta emot samtal från oroliga producenter som har blivit utsatta för, som de själva säger, övernitiska granskare, säger ÖSP:s förbundsordförande Mats Nylund.
Nylund, förbundets verksamhetsledare Jan-Ove Nyman och mejeriandelslaget Milkas vd Ann-Charlott Kjerp kallade till presskonferens i Karleby i måndags. Trion var samlad för att lyfta upp det faktum att vissa producenter upplever granskningar som psykologiskt påfrestande.
- Det är en absurd situation att en del producenter upplever granskningarna som hemska och hotfulla. Vi anser att det inte är en jämlik situation när granskarna kommer oanmält och ringer när de befinner sig till gården och vill börja granska direkt, säger Nylund.
- Många av våra producenter har drivit verksamheten i flera generationer och har gjort så på ett förtjänst fullt sätt. Alla vet att granskningar är nödvändiga och självklara, men situationen när de utförs ska inte vara hotfull och otrygg, fortsätter Kjerp.
För att stöda ÖSP-medlemmar som blir granskade inrättar förbundet från och med nu en ny tjänst. En tjänst som går ut på att de producenter som vill kan ta kontakt med förbundet som sänder ut en stödperson med kort varsel.
- Våra medlemmar kan kontakta kontoret i Vasa om han eller hon vill ha en stödperson som närvarar under granskningen. Det är i första hand en tjänsteman som kommer till gården och om det inte är möjligt kontaktar vi en förtroendeman som fungerar som stöd under tystnadsplikt.
- Den här möjligheten kan alla medlemmar oavsett djurform utnyttja, säger Nyman.
Kjerp fortsätter:
- Man kan också kontakta och ta med sin grannen som moraliskt stöd.
Nylund understryker att det är producentens lagliga rätt att ha med ett ombud som närvarar under granskningen.
- Producenten har ingen skyldighet att öppna dörren för granskarna innan ombudet är på plats. Det här bör alla som upplever granskningssituationen som problematisk vara medvetna om, säger han.
Granskarna har däremot laglig rätt att utföra granskningen om producenten skulle vägra.
- De har till och med rätt att ta kontakt med polisen om producenten inte släpper in dem. Men det här inträffar väldigt sällan och om det går så här långt är det ofta betydligt värre problem med i bilden, konstaterar Kjerp och Nylund.
Att ÖSP är tvunget att vidta åtgärderna tycker Nylund är beklagligt. Men han konstaterar att förbundet nu måste skrida till verket när rapporter från fältet börjat strömma in efter att veterinärvårdslagen ändrades för drygt tre år sedan.
Förändringen innebar att ansvaret för djurskyddsgranskningarna övertogs av statliga veterinärer från de kommunala. Veterinärer som arbetar på uppdrag av Regionförvaltningsverket (RFV).
- När vi började höra om problemet tog SLC:s högsta ledning kontakt med både RFV och Evira för att diskutera problemet att vissa producenter upplever att granskarna i huvudsak är ute för att klämma åt producenten i stället för att måna om djurens välfärd.
- Men det står nu klart att diskussionerna med myndigheternas ledning tydligen inte har nått fältet, säger Nylund.
Det största förändringen som ÖSP och SLC efterlyser är att veterinärerna som utför granskningen tar kontakt med producenten på förhand. Inte några dagar i förväg, utan ett par timmar.
- Om veterinärerna ringer ett par timmar innan granskningen för att kontrollera om producenten är hemma skulle situationen ändra mycket psykologiskt för den som granskas. Och då är det inte fråga en förhandsanmälan som innebär att man tar kontakt flera dagar på förhand.
- Men det vägrar veterinärerna göra utan de verkar vilja svänga in på gården och ringa först då och säga att de är på plats. Så var det inte tidigare när kommunala veterinärer utförde granskningarna, menar Nylund.
Nylund poängterar också ett annat sorgligt faktum:
- I många fall har veterinärerna kört till gården i onödan, eftersom ingen är hemma. Det är enligt mig ett otroligt slöseri med skattemedel.
Han, Kjerp och Nyman poängterar att ingen av dem eller producenterna motsätter sig granskningar som är en metod för att kontrollera att skattemedel används på rätt sätt och att kraven för djurskyddet uppfylls.
- Systemet fungerar oftast, men inte alltid. I sådana fall anser jag att veterinärerna har missförstått syftet med sitt uppdrag och det är ett problem vi måste få bukt med, säger Nylund.
|
|
