Suomeksi   Om Agrolink   Kontakta Agrolink  Bli abonnent  Logga in
 söndag 28.4.2024
 Grattis Ture
8.3.2013 / Landsbygdens Folk
GMO-fri soja för foder - men bara på export?
- Kunden har svårt att ta ställning till om det är illa med genmanipulerade ingredienser eller inte. Enklast skulle det vara att betala lite till för att slippa fundera på saken, säger Nordberg.
Men han är orolig för att den finländska marknaden sviker just då Finland fått en av Europas största och modernaste sojafabriker som gör Europas renaste produkter.
- Visst skulle det vara lite snopet om de finska konsumenterna skulle bli utan de här allra bästa produkterna, säger han.
Men han medger att det är just konsumenterna själva som bestämmer och just konsumenterna som skall vara villiga att betala lite till - enligt Nordberg 3-5 cent per kilo - för att få kött som inte är gjort på GMO-foder.
Rent tekniskt är det inte skillnad på att förädla traditionellt odlade och GMO-sojabönor. Men för Finnprotein är miljöhänsyn och ansvarsfull produktion en del av affärsidén och specialiseringen.
Finnprotein blir ett av de största sojaraffinaderierna i Europa och kan enligt Nordberg köpa tillräckliga mängder hållbart producerad GMO-fri soja i Brasilien. Det första partiet på 130.000 ton bönor är redan köpt. Fabriken kan processa 230.000 ton sojabönor årligen till foderprodukter.
I Finland används det ungefär 160.000 ton sojakross om året till foder för grisar och höns. Nordberg påpekar att till exempel bondböna inte på något sätt kan ersätta soja som proteinkälla. Skördarna av bondböna är några tusen ton per år och proteinhalten 30 procent, medan proteinhalten i sojakross är 49 procent.
- Men vi konkurrerar inte med bondböna eller rybs. Vi konkurrerar med importsoja, säger Nordberg.
Produktionen i Nystad skall enligt den nu gällande tidtabellen, som några gånger skjutits på, köra igång i september.
Genom att man importerar bönor och inte halvfabrikatet sojakross så undviker man en del av riskerna för kontamination på vägen. Om bönorna skulle innehålla salmonella så försvinner den under processen i fabriken.
Bönorna behöver därför inte hållas i salmonellakarantän vid import. Enligt Nordberg betyder det att fabrikens leveranstrygghet blir mycket bra, speciellt till de finländska foderfabrikerna vars sojaprodukter kan levereras från dörr till dörr med samma bil.
Nordberg betonar också gärna att Finnprotein är ett finskt företag. Det är en sanning med modifikation: över hälften av aktierna ägs av placeringsföretaget Renaissance Partners, med ryska rötter. Bland de större finländska ägarna finns pensionsbolagen Etera och Varma och det privatägda placeringsbolaget Pontos Group, och statliga Industriinvestering.
I det första skedet producerar man råvaror för foderindustrin (plus sojalecitin, en biprodukt som livsmedelsindustrin kan använda) och då har företaget cirka 70 anställda. De flesta är redan valda. Om allt går väl kan man om några år utvidga till att producera också längre förädlade produkter för livsmedelsindustrin. I så fall blir fabriken ungefär dubbelt så stor, liksom antalet anställda.
Nyligen meddelade Raisioagro att man överväger att använda GMO-soja som foderråvara, eftersom prisskillnaden till dess fördel blivit så stor. Den är enligt VD Leif Liedes 50-80 euro per ton. Den GMO-fria sojan är alltså omkring 20 procent dyrare.
- Vi vill inte vara aktör åt något håll i detta, utan vi måste ge det som livsmedelskedjan vill förmedla till konsumenterna, säger Liedes.
De finländska konsumenterna köper allt mera importerat kött. Det är producerat med foder som till allt större del består av GMO-soja. Också allt mera av det foder som matas i grisar och höns i Finland är genmodifierat.
- De inhemska köttproducenterna verkar inte villiga att satsa på dyrare foder nu, påpekar Liedes.
Tillgången på soja som är både GMO-fri och hållbart odlad minskar också i Brasilien, som är en av världens största sojaexportörer. Enligt en rapport som nyhetsbyrån Reuters citerade i december är den första skörden 2013 till 89 procent sådd med GMO-frön.
Soja används i Finland främst i foder för gris och fjäderfä, medan kraftfodret för nöt bygger på rybs- och rapsprotein. Därför är det enklare att hålla mjölkproduktionen GMO-fri, påpekar Bengt-Erik Rosin som är marknadsföringsdirektör på Raisioagro. Bland annat Valio har meddelat att deras produkter inte bygger på användningen av GMO-råvaror.
Enligt honom har användningen av soja i kraftfoder för nöt snarare minskat än ökat de senaste åren. Orsaken är att man upplever att rybsproteinet bättre passar nötens metabolism.

Annonser

































 © Copyright 2001, Agrolink Ab