|
|
1.2.2013 / Landsbygdens Folk
Bara vartannat planerat vindkraftverk förverkligas
- Vi ligger väl ändå ganska väl till med tanke på målet, säger Anna-Leena Seppälä som är ansvarig för vindkraftsplaneringen på NTM-centralen i Åbo efter att hon presenterat en lista på alla 56 projekt i regionen som centralen hittat. NTM-centralen i Åbo ansvarar både för Egentliga Finland och Satakunta.
Seppälä tycker att det är realistiskt att tänka sig att hälften av den planerade vindkraften förverkligas. Redan om några av de stora långt hunna projekten på Kimitoön och i Satakunta förverkligas så har landsändan ett hundratal vindkraftverk.
Men nationellt så ligger fortfarande de österbottniska landskapen i täten. Korsnäs var först med sina fyra små möllor 1991, Vasa (Sundom) har sedan i fjol landets största mölla. Mellersta och Norra Österbottens vindkraftsplan innehåller ett fyrtiotal områden för vindkraft med i medeltal 20 kraftverk i vart och ett, alltså i princip tillräckligt för hela landets mål. Också här väntas bara en del bli förverkligade.
Det ligger just nu högar av ansökningar på olika myndighetsbord. Den förhöjda inmatningstariffen (103,5 euro/MWh) gäller bara till och med 2015 och vindkraftsbyggarna har bråttom att få sina möllor igång. Men planeringen och tillståndsprocessen tar sin tid. Bara två av de 56 projekten i sydvästra Finland har faktiskt gällande tillstånd i planen, ett i Honkajoki och ett nära Björneborg.
Nordanå-Lövböle-projektet på Kimitoön har alla chanser att komma på bronsplats. Det sammanfaller väl med myndigheternas planer, dess miljökonsekvensbedömningsprocess är väl igång och nyligen gav också försvarsmakten, som har en anläggning i Skinnarvik intill området, grönt ljus. Det lokala motståndet är mindre än för Näse gårds projekt i Bjärnå som också ligger långt framme.
Sex andra projekt i landsändan (Egentliga Finland och Satakunta) har redan sin MKB-process klar.
Olika dimensionerade och placerade projekt behöver olika tillståndsprocesser och det skapar trösklar och flaskhalsar i systemet. En är den lagstadgade gränsen på 10 kraftverk eller 30 MW installerad effekt som automatiskt medför behovet av miljökonsekvensbedömning.
- Vi har nog på ministeriet märkt att de här projekten väldigt ofta siktar på 9 möllor och 27 MW, säger Miljöministeriets sakkunniga Nunu Pesu.
En annan gräns går vid ungefär fem kraftverk. Färre kraftverk än så kan med stöd av avgörande om planeringsbehov byggas utan detaljplan.
Också landskapet kan i sin planering sätta en gräns för vad som anses vara regionalt betydande vindkraftsbyggande och alltså anses nödvändigt att notera i landskapsplanen. Landskapsförbundet kan faktiskt sätta olika gränser för olika delar av landskapet, till exempel en lägre gräns för skärgårdsområden eller annars speciellt känsliga landskap, påpekar Agneta Nylund, vindkraftsexpert på Miljöministeriet.
Avdelningschef Ulla Koski från ministeriet påpekar att NTM-centralerna efter behov kan besluta att det behövs MKB också för mindre projekt. Ministeriets linje är att vindkraften måste planeras - placeras - så väl som möjligt så att den också får största möjliga acceptans.
Då man försöker undvika en 8-12 månader lång MKB-process genom att planera 9 istället för 11 vindkraftverk, måste man ändå bereda sig på ett par månader av utredningar för det beslutet, påpekar Koski.
Koski, Pesu och Nylund har gjort en turné till Uleåborg, Vasa, Åbo och Kuopio för att informera och informeras om läget i de olika regionerna. De lokala tjänstemännen som kom till informationen i Åbo var märkbart frustrerade över sina egna möjligheter att påverka vindkraftsplaneringen.
En planerare från landskapsförbundet frågade sig om landskapsplanen överhuvudtaget har någon styrande verkan, då den varken gör det lättare att bygga vindkraftverk på rekommenderade områden eller förbjuder byggande utanför dem. En kommunal projektledare undrade hur man avgör om man har att göra med flera små eller ett stort projekt, och vilka tröskelvärden som då skall tillämpas. En kommunal planerare från Satakunta klagade över mängden av projekt som är just under MKB-gränsen.
Ett tiotal av de 56 kända projekten i Egentliga Finland och Satakunta är just nio kraftverks parker. Sedan finns det en annan stor grupp som är 3-4 kraftverks parker där aktörerna siktar på att klara sig utan detaljplan.
Planeringen och bedömningen av planeringsbehovet betyder mycket extra arbete för myndigheterna och på NTM-centralen i Åbo skall man anställa ny personal för att arbeta sig igenom tillståndsansökningarna. Miljöministeriet har beviljat centralen extra anslag för rekryteringen.
I februari planerar ministeriet en informationskampanj om vindkraften riktad till allmänheten, och under vårens lopp skall också markanvändnings- och byggnadslagen justeras i vindkraftsvänlig riktning.
|
|
