|
|
9.11.2012 / Landsbygdens Folk
Sockerbetorna sena men inte förlorade
Han har genom åren aktivt engagerat sig i sockerbetsodlingen och sitter också i MTK:s sockerbetsutskott. Men han är snabb att tillägga att det inte betyder att det eländiga höstvädret drabbat sockerbetsodlare värre än andra.
- Jag undrar om de som har sitt spannmål otröskat ännu tycker att det är en orsak att sluta odla spannmål, säger han.
Siléns läge den här veckan var att ungefär fyra av hans 57 hektars odlingar ännu håller sina sockerbetor i lerans grepp. Vätan på åkrarna beror inte bara på regnen utan också på att vindarna håller havsvattnet så högt att bäckarna och täckdikena inte drar.
Men Silén tror att det kommer tillräckligt många torra eller åtminstone kalla dagar snart för att också resten av sockerbetorna skall kunna bärgas.
Samma bedömning gör Mårten Forss i Mjösund på Kimitoöns västra sida. Han har ungefär en fjärdedel av sina omkring 30 hektar sockerbetor kvar i jorden.
- Men det här skall vi nog få upp, säger han förhoppningsfullt då han strövar bland blasten som klibbar fast i leran.
Odlingschef Tero Tanner från Sucros beräknar att bara 5-10 procent av betorna i hela landet ligger kvar i marken nu. Landets sockerkvot på 81.000 ton vitsocker kommer inte att uppfyllas helt, men underskottet blir bara 3-5.000 ton eller omkring 5 procent, tror Tanner.
Därmed hotar det inte på något sätt framtiden för produktionen och odlingen i landet, säger han.
Fabriken i Säkylä kommer att gå till slutet av november eller början av december, tror Tanner. Just nu går fabriken för fullt och flaskhalsen är dess kapacitet att ta emot 9.000 ton betor om dagen.
|
|
