|
|
24.8.2012 / Landsbygdens Folk
Produktionen i södra Finland är helt beroende av 141-stödet
Rapporten har sammanställts enligt EU-kommissionens direktiv. Den nuvarande stödperioden upphör efter 2013 och meningen är att Finland ska förhandla med EU-kommissionen om en fortsättning.
Rapporten kommer fram till att utan stödet skulle exempelvis mjölkproduktionen på A- och B-områdena minska med upp till 45 procent fram till 2020. Nötkötts- och dikoproduktionen skulle vara på en 40 procent lägre nivå 2020 jämfört med nu.
Att inkomststöden till svin och fjäderfä enligt 141-avtalet frikopplats 2009 och sedermera sänkts har enligt rapporten bidragit till att minska produktionen. Det här är visserligen inte hela orsaken enligt MTT, utan det beror också på att köttpriset har försvagats betydligt i förhållande till spannmålspriset.
Enligt undersökningen har svingårdarnas ekonomi under de senaste åren försvagats så pass mycket att ett bortfall av stödet skulle leda till att Finland blir nettoimportör av svinkött. Produktionen skulle sjunka till 155 miljoner kilo, vilket motsvarar en minskning med 28 procent av produktionen 2007 och med 18 procent av svinköttskonsumtionen 2011.
Kostnadsläget inom svinproduktionen är sådant att en produktion som överstiger den inhemska konsumtionen knappast skulle kunna fortgå en längre tid. Minskningen av produktionen ser ut att accelerera i samma takt som 141-stödet minskar.
Också när det gäller produktionen av fjäderfä har uppmuntran att satsa och producera minskat på grund av att stödet har frikopplats, men också på grund av det höga priset på spannmål.
Enligt beräkningarna kommer lönsamheten att sjunka så pass mycket att också fastän konsumtionen skulle stiga så blir det importen som växer i stället för en större produktion.
Hittills har dock producentpriserna på fjäderfäkött enligt MTT hållits på en hög och stabil nivå jämfört med de övriga EU-länderna, samtidigt som produktionen har kunnat hålla jämna steg med den inhemska efterfrågan.
Eftersom stöden till svin och fjäderfä nu har frikopplats kommer marknadspriserna, men även investeringsstöden, att ha en allt större betydelse för en fortsatt produktion, är forskningscentralens slutsats.
När det gäller stödet till mjölk- och nötkött framhåller MTT i rapporten att det produktionsbundna stödet har stor betydelse för lönsamheten, i synnerhet när marknaden inte ger rum för vettiga priser. MTT understryker vidare att i fall mjölk- och köttproduktionen minskar så leder det också till en klar sänkning av efterfrågan på foderspannmål.
Man räknar med att odlingsarealen skulle bli cirka 200.000 hektar mindre än i dag. 100.000 hektar av de sämsta åkrarna skulle tas helt ut ur produktion.
Rapporten konstaterar att hos växthusföretagen på A- och B-områdena har inkomsten så gott som i sin helhet bestått av nationellt stöd, det vill säga 141-stöd. Enligt vad man räknat sig fram till blir det ingen inkomst alls för företagen under 2011 och 2012.
Också räntekostnader och en del av avskrivningarna blir utan täckning. Förlusten för företagarna skulle bli 80.000 euro och även lönsamhetskoefficienten skulle bli negativ, -0,4.
MTT konstaterar vidare att under 2000-talet har det bundna kapitalet - varav en stor del har hämtats utifrån - nästan fördubblats. Företagens skulder har tredubblats och ränteutgifterna gör sitt till att inkomsterna beskärs.
I medeltal har förlusten gått på cirka 40.000 euro årligen per lantgård under 2000-talet!
|
|
