FÖRSLAG TILL ETAPPLANDSKAPSPLAN 2 FÖR NYLAND

Innehåll

Utgångspunkter för etapplandskapsplan 2 för Nyland är de ikraft varande landskapsplanerna för Nyland och Östra Nyland och den fastställda etapplandskapsplan 1 för Nyland. I ettapplandskapsplanen ses de tidigare planlösningarna över i fråga om region- och samhällsstrukturen, trafiken, handeln samt glesbebyggelsen. Dessutom kompletteras och ändras beteckningarna för vissa andra markanvändningsformer, och betäckningssätten i landskapsplanerna förenhetligas i viss mån. Det centrala innehållet i landskapsplanen för Nyland bildas av följande huvudprinciper:

·          region- och samhällsstrukturen förtätas

·            metropollandskapets konkurrenskraft stärks

·            handelns servicenät planeras så att det utgör en del av region- och

          samhällsstrukturen

·         styrandet av byggandet i byarna och annat byggande på glesbygden

NSP:s åsikt

Nylands svenska producentförbund NSP har tagit del av förslaget och önskar framföra följande synpunkter:

NSP ser det som positivt att man i förslaget framhåller att det med tanke på landsbygdsnäringarnas verksamhetsförutsättningar är viktigt att behålla åker- och skogsområden som så sammanhängande helheter som möjligt, för att det skall vara lönsamt att bedriva dessa näringar. Onödig splittring av s.k. vita områden bör undvikas. Enligt de riksomfattande målen för markanvändningen skall goda och enhetliga åkerområden inte utan särskilda grunder tas i bruk för tätortsfunktioner.

Enligt landskapsplanen förutsätts att kommunerna i generalplaneringen styr byggandet till tätorter och byacentrum. Det här får inte försvåra användningen av glesbyggnadsrätten, vilken hör till markägarnas grundrättigheter. Glesbyggnadsrätten är viktig för att upprätthålla och utveckla en fungerande infrastruktur och service på den nyländska glesbygden.

Planeringsbestämmelsen och utvecklingsrekommendationen för vita områden, där det enligt förslaget sägs att bostads- och arbetsplatsbyggande som riktar sig till området ska styras till områden för tätortsfunktioner och byar, får inte innebära ett ”totalförbud” för byggande utanför tätorts- och byaområden. Planeringsbestämmelsen och utvecklingsrekommendationen får inte utgöra ett hinder för byggande som härrör sig till t.ex. lantbruket, så som byggande av nya produktionsbyggnader eller boningshus i anslutning till gården.

Vi vill betona att man i planeringen bör trygga förutsättningarna för en fortsatt och rationell jord- och skogsbruksproduktion även inom det starka tillväxtområdet i närheten av huvudstadsområdet. Jord- och skogsbrukets förutsättningar får inte försvåras vid utvecklingen av nationalparken i Sibbo storskog.  Rekreationstryck och -områden bör i första hand styras till kommunal och statlig mark. Olika leder över privata marker bör utformas i nära samarbete med markägarna.

För bevarandet av livsdugligheten på de glest bebodda områdena i landskapet är det viktigt att bynätverket och byabeteckningarna bevaras. Landskapsplanen styr planeringen av markanvändningen endast i de byar av betydelse på landskapsnivå som angetts på den egentliga plankartan. Det starkaste tillväxttrycket skall styras till dessa. Det är skäl att framhålla att även övriga mindre byar måste kunna utvecklas. 

Landskapsplanen bör ge utrymme även för nya satsningar som inte finns omnämnda i planen.

I planen bör beaktas möjligheterna och behovet av satsningar på förnyelsebar energi, bl.a. vindkraft, biomassa från skog och åker, och även småskaliga anläggningar. Vid planeringen och reserveringar för eventuella framtida nya spårförbindelser och byggnation måste landsbygdsnäringarnas utvecklingsbehov beaktas och ges tillräckliga möjligheter.

Det är skäl att fästa en viss uppmärksamhet vid hur landskapsförbundets genom landskapsplanen uttryckta vilja tolkas och implementeras vid NTM-centralerna. För att effektivt kunna implementera och utnyttja landskapsplanen som styrinstrument i regionutvecklingen är det önskvärt att Nylands förbund och NTM-centralen tolkar planens riktlinjer och begränsningar gällande markanvändningen på samma sätt. NSP framhåller att s.k. vita områden för vilka ingen särskild användning har anvisats inte i sig innebär ett hinder för något slag av markanvändning. Tolkningen får inte vara den, att vita områden skulle stå utanför planen eller utgöra ett hinder för kommunal planering och utnyttjande av dessa områden.

Vi hoppas att ovanstående synpunkter beaktas i den fortsatta beredningen och behandlingen av landskapsplanen.

NYLANDS SVENSKA PRODUCENTFÖRBUND NSP r.f.