|
|
20.4.2012 / Landsbygdens Folk
EU-revisorerna sågar kommissionens CAP-förslag
Revisorerna anser att lagstiftningsramen för den nya jordbrukspolitiken fortfarande är för komplex. Som exempel nämner rapporten att utgifterna för landsbygdsutvecklingen styrs av sex distinkta regelnivåer.
När det gäller tvärvillkoren anser revisionsrätten att de trots omorganisation förblir svåra att administrera för de utbetalande organen och stödmottagarna. Trots den påstådda inriktningen på resultat är jordbrukspolitiken fortfarande i grunden fokuserad på utgifter och kontroll. Politiken är mer inriktad på efterlevnad av regler än på resultat, påtalar revisorerna.
Revisorerna kritiserar kommissionen för att den inte bemödar sig att förklara varför EU betalar direkta stöd till sina jordbrukare. De saknar en specificering av målen för direktstöd till jordbrukare.
Ingenting nämns om vilka resultat som bestämmelserna förväntas leda till eller vilken typ av indikatorer som ska användas för att mäta resultaten, klagar revisorerna.
Inom landsbygdsutvecklingen saknar revisionsrätten specifika konkreta målsättningar för de föreslagna åtgärderna. Man borde tydligare se till att stödet riktas till de landsbygdsområden där det bäst behövs.
De mål och de kvantitativa och kvalitativa resultat som tvärvillkoren förväntas leda till har inte heller angivits på ett lämpligt sätt. Samma sak gäller för den gröna komponenten inom direktstödet. Om dessa mål redovisades skulle det vara lättare att fokusera politiken på önskade resultat, heter det i utvärderingen.
Revisionsrätten noterar att kommissionen avser att rikta betalningarna av jordbruksstöd till "aktiva jordbrukare" och att uppnå en mer balanserad fördelning av direktstödet mellan stödmottagarna. Enligt revisionsrätten kvarstår ändå risken för att stöd kan komma att ges till stödmottagare som inte bedriver jordbruksverksamhet.
Enligt revisionsrätten är det dessutom tveksamt om några av de föreslagna åtgärderna kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt utan att det läggs en orimlig administrativ börda på de nationella förvaltande myndigheterna och jordbrukarna. Revisionsrätten föreslår att man inför en allmän och enkel definition av vad som avses med "aktiv jordbrukare".
Det borde vara kommissionens sak att genomföra lagstiftningen så att högnivåmålen ska uppnås. Dessa mål är att höja produktiviteten inom jordbruket och den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket, förtydligar revisorerna.
Revisionsrätten noterar kommissionens medgivande att den föreslagna reformen troligen höjer medlemsländernas förvaltningskostnader med femton procent. Men förslaget säger ingenting om utbytet av dessa merkostnader. Högre förvaltningskostnader måste rimligen bidra till en högre effektivitet i förvaltningen eller politiken, menar revisorerna.
Revisionsrätten anser att de förslag till bestämmelser som handlar om "indragningar", "minskningar" och "uteslutande" av stöd i medlemsländerna är förvirrande både när det gäller formulering och omfattning.
Revisionsrätten anser att det fortfarande finns en risk för oberättigade stöd, trots att stödmottagarna inte bedriver någon verksamhet på sin mark. De brister i definitionen av årlig minimiverksamhet som revisionsrätten har konstaterat, har inte åtgärdats.
Slutligen noterar revisionsrätten att det inte finns någon direkt koppling mellan nivån på stöd enligt ordningen för grundstöd och jordbrukarnas kostnader för att hålla jordbruksarealen i skick eller uppfylla kraven för tvärvillkor. Inte heller återspeglas värdet av de positiva externa effekter som jordbruksverksamhet genererar.
|
|
