|
|
3.2.2012 / Landsbygdens Folk
Hälften av lantbruksproduktionen ekologisk år 2030?
En effektiv ekoproduktion skulle också kräva bättre samverkan mellan växtodling och husdjursproduktion. Trots att det ekologiska jordbruket fått ett stadigt fäste i Finland är produktionsytan endast 180.000 hektar eller 8 procent av hela den odlade arealen. Ekoprodukternas marknadsandel är däremot endast en procent, vilket tyder på att produktionskedjan inte fungerar utan problem.
En årlig tioprocentig ökning av ekologiskt odlat skulle betyda att takten vore dubbelt snabbare än vad den varit under senare år.
- Målet är en utmaning, men alls ingen utopi, säger Koikkalainen. Åtminstone inte inom alla sektorer av jordbruksproduktionen. Växtodlingen och husdjursproduktionen borde integreras i högre grad än vad de gör nu för att man ska kunna dra full nytta av ekoodlingens hela potential.
Enligt forskare Jukka Tauriainen som följt upp lönsamheten vid ekogårdarna är lönsamheten för ekologisk produktion bättre än för konventionell, vilket beror på bättre priser och ett något högre stöd.
I Finland baserar sig ekoproduktionen långt på odling av vall för gårdar med nötboskap. För närvarande finns dock en obalans i den ekologiska produktionen mellan avkastningen från åkrarna och vad som sedan erbjuds konsumenten: endast en del av det ekologiskt producerade fodret når marknaden som ekologiskt certifierade livsmedel.
- Nuförtiden är det vanligt att en gård har ekologiska odlingar, medan husdjursproduktionen är konventionell eftersom stränga gränser gör tröskeln hög för många bönder att övergå till ekologisk husdjursproduktion, förklarar Koikkalainen. Därför används merparten av ekofodret redan på gårdarna som ekofoder för konventionell boskap.
I rapporten Luomu 50 beskrivs två scenarier: ett som skulle innebära en utvidgning av den nuvarande ekoproduktionen och ett annat som skulle innebära ett framskridande av den ekologiska produktionens egen styrka och potential.
I det första alternativet skulle ekoprodukterna odlas i samma proportion som nu, men på hälften av den totala odlingsarealen. För närvarande odlas det mer ekologiska vallväxter än konventionella, medan andelen foder och brödsäd till större delen är konventionella. Den totala produktionen skulle vara 71 procent av den nuvarande och kostnaderna skulle stiga med 230 miljoner euro.
I det andra scenariot skiljer proportionerna sig något; för att få en större skörd skulle åkrarna odlas med snabbare mellanrum. Odlingen av trindsäd och foder skulle öka och genom att slå ihop växtodling och boskapsskötsel skulle boskapsgödseln effektivare kunna utnyttjas. Den totala avkastningen skulle vara 82 procent och kräva upp till 260 miljoner euro mer i stöd.
I ett tredje scenario skulle ekoproduktionen få öka i samma takt som den gjort under de senaste fem åren; 5,4 procent per år. Det skulle betyda att 20 procent av odlingsarealen skulle vara ekologisk år 2030. Ett mål som är möjligt att nå, enligt Koikkalainen, även om också det kräver mycket arbete.
De ekologiska trädgårdarna skulle också behöva ett lyft, eftersom arealen för närvarande är mindre än 1.000 hektar, vilket är 6 procent av den totala trädgårdsproduktionen. Proportionellt sett står bär- och fruktodlingarna för den största ekoproduktionen. Av dem är 12 procent ekologiska.
Under senare år har den ekologiska trädgårdsodlingen minskat med närmare 5 procent per år. Orsakerna till nedgången har berott på problem med odlingsteknik, växtskydd, marknadsföring och logistik samt att det inte finns någon ekonomisk morot för odlarna.
- De här problemen kunde man lösa om det bara fanns resurser för forskning, utbildning och rådgivning så att man kunde minska den enskilda odlarens risker i arbetet med utvecklingen av ekologisk trädgårdsodling, säger Koikkalainen.
|
|
