|
|
19.8.2011 / Landsbygdens Folk
Omstart för fårklubben i Åboland
Alla får vara med. Det är ett rättesnöre då man samlar människor med intresse för fårnäringen i Åboland där man nu återuppväckt Skärgårdens fårklubb.
- Man kan ha trehundra eller trettio eller tre får, eller inga alls. Det finns ju till exempel hantverkare som bara söker efter råmaterial som ull och fällar - de skall också kunna vara med, säger Charlotta Björklöf som är ordförande för nystartade Skärgårdens fårklubb.
Den tidigare åboländska fårklubbens verksamhet dog ut 1998. Men i början av augusti möttes ett antal intresserade för att återuppliva föreningen. Tidpunkten är inte en slump.
- Nu har ju projektet Knowsheep startat. Då kan man liksom stå på medarna och åka med, säger Charlotta Björklöf.
Det finns också ett nytt intresse för fårnäringen. Det finns både hantverkare och en växande efterfrågan på inhemskt lammkött.
Knowsheep är ett EU-finansierat treårigt projekt som skall utveckla fårnäringen i Åboland och på Dagö, Ösel och Lahemaa i Estland. Det startade i början av året med en budget på en miljon euro och projektledaren Sonja Tobiasson är stationerad i Korpo.
Tobiasson, själv tidigare fårfarmare, var gudmor för fårklubbens nystart och förberedde den med att i våras samla en arbetsgrupp som sedan sammankallade föreningens grundande möte nu i augusti.
Vid det mötet blev Charlotta ordförande medan Jukka Tobiasson, Mårten Forss och Markus Karlsson blev övriga styrelsemedlemmar. Föreningen är inte registrerad och har inte heller ännu någon fastslagen medlemsavgift, medlemslista eller webbsida.
- Vi hoppas att folk nu snabbt tar kontakt och berättar vad de tycker att den här föreningen skall göra, säger Charlotta Björklöf.
Enligt uppgifter från Knowsheep finns det ett fyrtiotal fårfarmare i Väståboland och de har omkring 1.100 djur.
Den nya ordföranden har själv några konkreta tankar om vad fårklubben kan göra.
- Vi kunde ordna exkursioner så att fårintresserade kan åka tillsammans för att se något som kanske inte intresserar den egna familjen eller andra vänner.
- Evenemanget "Pässi ja brändi" på lantbruksinstitutet i Tuorla den 23 september kunde vara det första målet, säger hon.
Med samverkan kunde fårägare kanske få ut något av ullen också. Nu är det svårt eftersom man skall kunna leverera 20 kilo av samma slags ull till ett spinneri om man i retur vill ha garn av sin egen ull, och det vill de flesta. Men med små besättningar får man inte på rimlig tid ihop 20 kilo ull.
- Kanske folk kunde ge med sig så mycket att de gick med på att grannens ull kan åka i samma sats. Då får man tillbaka garn gjort av ull som åtminstone är från samma skärgård, säger Charlotta.
Ett annat problem i småskaligheten är att det inte finns något slakteri i Väståboland. Det närmaste är på Kimitoön - fågelvägen nära, men bakom flera timmars resväg. Charlotta Björklöf hoppas att man kunde göra något åt det, fast hon inte vet exakt vad.
|
|
