|
|
12.8.2011 / Landsbygdens Folk
Höstens spannmålspriser öppnades
Så småningom har spannmålsuppköparna kommit ut med sina priser, ungefär samtidigt som skördetröskorna börjat synas på åkrarna eller utanför gårdarnas maskinhallar i väntan på torrt väder. Åtminstone för brödsäd och oljeväxter ser Raisio ut att ha öppnat med de högsta priserna, så som i fjol.
Överlag kan man väl säga att priserna på exempelvis kvarnvete ligger ganska nära noteringarna för några veckor sedan, de har till och med kommit aningen upp. Allt vetet är långt ifrån moget ännu, och vilken kvalitet vi får beror nu ganska långt på vädret under kommande veckor. Man räknar i alla fall med att utbudet på kvarnvete kommer att överstiga den inhemska efterfrågan under det här skördeåret.
Noteras kan i övrigt att skillnaden mellan fodersäd och brödsäd inte är stor just nu. Samma tendens märks även i prisnoteringarna i det övriga Europa.
Ett lysande undantag när det gäller prissättningen är maltkornet, som nu ligger betydligt högre än foderkornet, detta om man bortser från Avenas notering för maltkorn i Nådendal (nämnas kan att Avenas pris från och med oktober är 194 euro per ton). Bakgrunden till den situationen lär vara för höga proteinhalter på andra håll i Europa som en följd av torrt väder.
Rågpriset har nästan följt samma kurvor som brödvetepriset och sjunkit nu under sommaren, men medan vetepriset har återhämtat sig litet i slutet på juli har sänkningen av rågpriset i bästa fall stannat av.
Även om priset på oljeväxter sjunkit sedan vinterns toppnoteringar är nivån ännu betydligt högre än i fjol.
Överlag började spannmålspriserna stiga i juni i fjol och den utvecklingen fortsatte. I år har det gått åt andra hållet, men vi är ännu på en litet högre nivå i år än vid motsvarande tid i fjol.
Dessutom är skillnaderna på de inhemska priserna och de europeiska prisnoteringarna vid ungefär motsvarande tidpunkt betydligt mindre i år än i fjol, åtminstone om man ser till grundpriserna. Jordbrukarna brukar tala om "Östersjöavdraget" med en underton av bitter ironi.
Nivån på de finländska vetepriserna är litet på 20 euro lägre än de europeiska prisnoteringarna, vilket ger vid handen att riktningen är den rätta.
Litet större är skillnaderna mellan exempelvis Raisios terminspriser i november och Matifbörsens prisnoteringar på vetefuturen i november, men skillnaderna har varit betydligt större under tidigare år. Det här torde vara en signal om att det finns en viss efterfrågan i Finland jämfört med det övriga Europa på kvarnvete, trots att vi räknar med en stor skörd i år.
|
|
