|
|
15.3.2002 / LF
Byggnadsplaneringen i Nyland bekymrar lantbruksmyndigheterna
Lantbruksmyndigheterna är bekymrade över bristerna i lantbrukets byggnadsplanering. Bekymren gäller framför allt Nyland. Det säger byggnadsrådet Pertti Toivari på jord- och skogsbruksministeriets byggnadsavdelning.
Lantbrukarna i Nyland är å sin sida bekymrade över den utdragna behandlingen av ansökningshandlingarna på arbetskrafts- och näringscentralen och ständigt återkommande krav på kompletteringar av ansökningarna. Även om läget på sista tiden har blivit avsevärt bättre än tidigare, kunde behandlingen vara smidigare, tycker lantbrukarna.
Enligt NSP:s verksamhetsledare Bjarne Westerlunds bedömning kan det hela bero på lantbruksmyndigheternas eget agerande och på brist på resurser. En orsak till kontroverserna är enligt Westerlund de förseningar som uppkom vid ruscher med stödansökningar inför investeringsstoppet för ett par år sedan.
Myndigheternas kritik gäller dock inte enbart ofullständiga ansökningshandlingar. Kritiken gäller också i vissa fall kvaliteten på byggnadsplanerna.
Byggnadsingenjör Päivi Niiles som behandlar ansökningshandlingar på Nylands arbetskrafts- och näringscentral konstaterar att bara omkring en femtedel av de byggnadsplaner som sänds in till centralen i form av bilagor till stödansökningar kan tas till behandling som sådana utan kompletteringar.
- I fyra fall av fem är vi tvungna att inbegära kompletterande planer eller låta komplettera andra bristfälliga handlingar, säger Niiles.
Niiles påpekar att då byggnadsplanerna är bristfälliga är också kostnadskalkylerna ofta behäftade med brister. Enligt Niiles kommer därför personalen på arbetskrafts- och näringscentralen att i stället för att bereda beslut nu vara tvungen att göra sådant som i normala fall ankommer på sökanden och byggnadsplaneraren.
För lantbrukarna i Nyland är ett av problemen att det är svårt att få tag på byggnadsplanerare som är insatta i lantbruksbyggnadernas speciella krav. De få som åtar sig planering av lantbruksbyggnader har händerna fulla. Toivari hänvisar emellertid också till uttalanden av planerare vilka konstaterat att lantbrukarna inte verkar vara villiga att satsa tillräckligt på planeringen, varför man blir tvungen att pruta på kvalitetsnivån.
|
|
