|
|
1.7.2011 / Landsbygdens Folk
Granbarkborren i farten
Den varma och torra sommaren i fjol har sannolikt gynnat granbarkborren och i november-december började barken falla av stående granar.
Granar som tappat barken duger inte till råvara för skogsindustrin och om skadegöraren sprider sig och förorsakar skada på grannarnas skogsbestånd kan man bli skadeståndsskyldig. Granbarkborren förekommer nu framförallt i östra Nyland och i synnerhet i norra Pernå, Liljendal, Lappträsk och Mörskom.
Granbarkborren är en 4-5 millimeter lång mörk, mörkbrun skalbagge. Den finns i hela landet och lever på gran. Den angriper främst döda eller försvagade träd, som till exempel vindfällen och stammar i virkestravar.
Men om arten får möjlighet att massföröka sig kan den bli mycket aggressiv och döda helt friska och levande träd. Då blir den en av våra allvarligaste skadeinsekter. Det behövs 2.000-5.000 granbarkborrar för att döda en gran, beroende på hur livskraftigt trädet i fråga är.
– Granbarkborren är inte att leka med, konstaterar Antti Pouttu som är forskare vid Skogsforskningscentralen Metla.
Han har forskat i granbarkborren länge och är väl insatt i dess beteende, övervintring och förökning.
– Angreppen sker ofta från slutet av maj månad till några veckor in i juni, säger Antti Pouttu som är forskare vid Skogsforskningscentralen Metla. Då borrar sig hanarna in under trädets bark och anlägger en parningskammare. Ingångshålet är ett par millimeter stort och avslöjas av brunt borrmjöl på barken. Från parningskammaren gör honorna 2-3 så kallade modergångar i stammens längdriktning. Äggen läggs längs de cirka tio centimeter långa modergångarnas sidor, säger Pouttu.
Och äggkläckningen är en inte helt okomplicerad procedur i finländska förhållanden. Granbarkborren kräver nämligen en dagsvärmesumma på 700 grader för att bli vuxen. I juli-augusti kläcks den nya generationen som vanligtvis lämnar träden för att övervintra i marken, men en del av avkomman stannar kvar och övervintrar under barken.
– Under varma och torra somrar och höstar hinner det alltså bildas en andra generation av granbarkborrar och därpå följande år har vi sedan en överstor population. Så skedde i fjol, men exempelvis också 2002, säger Pouttu.
Med feromonfällor kan man fånga ansenliga mängder granbarkborrar och metoden fungerar utmärkt för övervakning av populationer.
– Det är under en relativt kort period i juni som granbarkborrarna ska observeras och kartläggas, säger Salingre.
Feromonfällorna används också i regelrätt bekämpningssyfte
Markus Johansson är skogsägare i Norrveckkoski i Borgå. I hans skog har ett tiotal granar angripits av granbarkborren och tappat barken.
Fångstvirke en möjlighet
Men Markus Johansson och alla andra skogsägare är inte chanslösa mot granbarkborren. Man kan försöka bli av med den besvärlige skadegöraren till exempel med hjälp av så kallat fångstvirke.
Vindfällen kan fungera som fångstvirke, men om man inte råkar ha vindfällen i det angripna beståndet kan man fälla några stammar under våren, låta granbarkborrarna föröka sig där, och sedan barka eller transportera bort virket innan insekterna kryper ut ur det, det vill säga senast i mitten av juli.
|
|
