|
|
18.4.2011 / SLC
Utlåtande om utkastet till handbok om allemansrätten ”Luonnon virkistyskäyttö ja jokamiehenoikeudet, lainsäädäntöä ja hyviä käytäntöjä”
Miljöministeriet 14.04.2011
kirjaamo.ym@ymparisto.fi
Dnr 53/2011
Utlåtande om utkastet till handbok om allemansrätten ”Luonnon virkistyskäyttö ja jokamiehenoikeudet, lainsäädäntöä ja hyviä käytäntöjä”
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. har tagit del av utkastet. Vi har följande kommentarer till det:
Allmänt
Utkastet har utarbetats av miljöministeriet i samarbete med myndigheter, sakkunniga, Forststyrelsen, MTK och Friluftsforum. SLC förhåller sig positiv till att en handbok utarbetas eftersom allemansrätten ofta leder till olika spörsmål i synnerhet i närheten av tätorterna. Det är också positivt att moderna fenomen såsom geocaching, klättring, paintball och sammankallande av tillställningar genom de sociala medierna behandlas i utkastet, liksom att man tagit med exempel på god praxis i olika situationer.
SLC anser att den traditionella allemansrätten bör bibehållas i Finland samtidigt som det finns ett behov att förtydliga gränserna för utnyttjandet av den. Allemansrätten bör bibehållas på ett sådant sätt att markägarnas möjligheter att utnyttja sina marker inte begränsas. Allemansrätten grundar sig också delvis på att skogarna är befriade från fastighetsskatt.
I början av handboken borde man konstatera dess juridiska status och att man i den har tagit in tolkningar och rekommendationer om god praxis som kan visa sig vara felaktiga om de utsätts för en granskning i domstol.
Texten i handboken är också inkonsekvent på det sättet att man på många håll har tagit in löst grundade tolkningar medan man på andra håll inte ens rekommenderat någon god praxis. När det gäller gränsfall och tolkningsbara situationer borde man konstatera att så är fallet och rekommendera att man i oklara fall alltid kommer överens med markägaren om hur man ska förfara.
Kommersiellt utnyttjande av allemansrätten
På flera ställen i utkastet (åtminstone s. 32 o 33 enskilda vägar, s 45 ridning, s. 80 hundspann, s. 86 privata tillställningar ) framhålls det att avsikten med verksamheten, till exempel ett kommersiellt syfte, saknar betydelse för bedömning av om den sker i enlighet med allemansrätten eller inte.
SLC omfattar absolut inte denna tolkning, utan anser att endast sådan verksamhet som nämns i strafflagens 28 kap. 14 §, såsom plockning av vilda bär och svampar kan bedrivas i försäljningssyfte inom ramen för allemansätten. Organiserad och kommersiell verksamhet i övrigt omfattas inte av den. Veterligen finns det heller inget prejudikat eller dylikt som stöder uppfattningen om att verksamhetens syfte saknar betydelse med tanke på allemansrätten gällande de olika andra verksamheter än de som nämns i SL 28:14 och som anses höra till allemansrätten.
Kumulation av olägenheter och störningar
SLC saknar ett avsnitt där kumulation av olägenheter och störningar behandlas. I närheten av tätorter är trycket på att utnyttja privatägda marker inom ramen för allemansrätten stort och trots att varje enskild användare inte orsakar olägenheter eller störningar leder den sammanlagda effekten ofta till att sådana uppstår. Exempel på god praxis i sådan situationer kunde tas in i handboken.
Nedan följer kapitelvisa kommentarer:
1. Inledningen
I första stycket nämns att allemansrätten är viktig framförallt utanför tätorterna. Vår uppfattning är att allemansrätten framför allt har betydelse för folket i tätorterna som saknar egen skog och mark att röra sig i. I samma stycke sägs också att allemansrätten omfattar alla, även sammanslutningar och företag vilket är missvisande och kan missförstås.
3. Huvuddragen i allemansrätten
I texten bör framgå att det är tillåtet att tillfälligt röra sig i naturen med stöd av allemansrätten.
Beträffande rätten att röra sig på åkrar som inte är i odling konstaterar vi att en stor del av befolkningen i dag nödvändigtvis inte kan skilja på om en åker är odlad eller inte. En lekman vet inte om en åker är i grönträda eller om det är en naturvårdsåker eller om det odlas vall på den. En försiktighetsprincip borde då iakttas av dem som rör sig med stöd av allemansrätten så att man hellre låter bli att beträda åkern än tvärtom. Ur texten borde framgå att man bör röra sig längs kanten av åkern.
I femte stycket konstateras att utnyttjandet av allemansrätten inte får orsaka mer än ringa störning eller olägenhet åt markägaren, markanvändningen eller naturen. Samma begrepp används även på andra ställen i texten, till exempel i kapitel 19.3., 19.5. och 23.1. I andra sammanhang i lagstiftningen talas dels om bland annat ringa och betydelsefull olägenhet. I straffrättslig bemärkelse gör man sig inte skyldig till besittningsintrång om gärningen endast orsakar ringa men medan skadeståndslagen inte innehåller någon ”ersättningströskel”. Vi anser att man inte i en handbok kan fastslå att ringa olägenhet får förorsakas med stöd av allemansrätten utan att tolkningen kan härledas direkt från lagstiftning eller rättspraxis. Vi föreslår därför att man endast talar om att orsaka olägenheter eller störningar. Vi hänvisar också till t.ex. betänkandet 24/2002 av riksdagens trafikutskott där formuleringen ”inte orsakar skada eller olägenhet” används.
4. Centrala lagar som påverkar allemansrätten
Riksdagen har godkänt RP 277/2009 till ny vattenlag. Regeln om brott mot offentlig frid i SL 24:3 och ordningslagens kapitel 4 om djur kunde även nämnas.
11. Av hemfriden skyddade platser
I kapitlet kunde även skyddet av offentlig frid (SL 24:3) som bland annat omfattar produktionsbyggnaderna och deras omgärdade gårdsområde behandlas.
SLC ifrågasätter relevansen av rättsfall nr 5 (Kuopion HAO 22.2.2002 02/0139/2) i detta sammanhang eftersom det i rättsfallet endast var fråga om tillämpning av markanvändnings- och bygglagens regler om strandbyggande och inte om en straffrättslig bedömning av vad som omfattas av hemfriden.
12.1. Åkrar som är i odling
Försiktighetsprincipen bör tillämpas gällande utnyttjandet av åkrar inom ramen för allemansrätten. Åkrarna är områden som tagits i särskilt bruk och som därmed inte kan omfattas av allemansrätten, utom på vintern då åkrarna har bärande skare.
I första hand bör man därför röra sig endast på kanten av åkrarna. Nämnas kan bland annat att till exempel glyfosat- och annan bekämpning sker på stubb.
12.2. Åkrar i träda och skyddsremsor
SLC anser att risken för vållande av skada alltid ökar sommartid, och att man då alltid ska komma överens med markägaren om användning av åkern. Även i detta kapitel bör man betona att man bör röra sig längs kanterna av åkern och att till exempel ridning på skyddsremsor bör undvikas eftersom vallarna på skyddsremsorna enligt stödbestämmelserna måste hållas hela.
När det gäller ridning på trädesåkrar kan man konstatera att hästar ofta äter flyghavre och hästspillning på åkrar gör att flyghavren lätt slår rot vilket leder till mycket extra arbete speciellt på ekologiskt odlade gårdar där flyghavrebekämpningen får ske endast för hand.
12.3. Djur på bete
I detta avsnitt bör det framhållas att betesmarker inte bör beträdas utan godkännande av ägaren eftersom djuren är vana med en viss person och främmande människor kan framkalla oväntade reaktioner hos dem. Det bör även nämnas att hundar inte får släppas lösa på betesmark.
13.1. Allemansrätten på enskilda vägar
Användningen av enskild väg med stöd av allemansrätten får inte höja kostnaderna för väghållningen. I texten sägs att ”ei saa selvästi nostaa” men ordet ”selvästi” bör strykas, så är texten även överensstämmande med första stycket i kapitel 13.3.
Vi kan inte omfatta formuleringen i andra stycket där det konstateras att det med tanke på tillstånd eller eventuella avgifter saknar betydelse om vägen används för organiserad eller kommersiell verksamhet. Lagen om enskilda vägar 2 kapitlet 10 § berättigar ju även den som idkar näring att få rätt att använda vägen.
13.3. Tillståndsbelagd användning av enskild väg
Vi omfattar inte formuleringen att verksamhetens syfte saknar betydelse för utnyttjandet av allemansrätten på enskilda vägar. I stycket om körning på skogsväg bör det framkomma att om skogsvägen är öppen för trafik är det inte tillåtet att köra på den med snöskoter.
18. Att röra sig och vistas i naturen
Vi omfattar inte formuleringen att verksamhetens syfte saknar betydelse för att röra sig och vistas i stöd av allemansrätten i naturen, med undantag för de verksamheter som nämns i SL 28 kap. 14 §.
Angående ringa olägenheter eller störningar, se kommentarerna till kapitel 3.
19. Utfärds- och motionsverksamhet
I andra stycket sägs att man får slå läger med stöd av allemansrätten oberoende av syfte, sättet att slå läger eller antal personer. Det är givetvis svårt att slå fast exakta gränser för när markägarens tillstånd borde inhämtas men i texten borde åtminstone framgå att risken för olägenheter och störningar ökar med antal personer varför markägarens tillstånd alltid bör inhämtas när det är fråga om större grupper. I kapitlet bör även klargöras att tagande av brännved inte hör till allemansrätten och att området ska lämnas i samma skick som det var när man kom dit.
19.4. Skidåkning
I avsnittet borde framgå att man bör undvika att skida på områden med skogsplanteringar eftersom det lätt skadar plantorna.
19.5. Ridning
Ur texten bör framgå att sporadisk ridning på andras marker och vägar är tillåten med stöd av allemansrätten. Även i kapitel 19.6. om orientering framhålls ju att markägarens tillstånd behövs om det är fråga om långvariga arrangemang. Vi omfattar inte formuleringen att ridningens syfte (för egen räkning, föreningsverksamhet, affärsverksamhet) saknar betydelse med tanke på att rida i terrängen och på vägar med stöd av allemansrätten.
Vi hänvisar också till betänkandet 24/2002 av riksdagens trafikutskott där det sägs så här om ridning och hästfordon:
”Enligt utredning till utskottet kan det obestridligen anses förenligt med allemansrätten att röra sig i terrängen till fots, med skidor eller på annat jämförbart sätt och att ägarens tillstånd följaktligen inte krävs för det. Däremot är åsikterna om ridning inte lika entydig i den juridiska litteraturen. En del författare anser att ridning hör till allemansrätten så länge terrängen inte klart löper risk att skadas. Det finns också de som inte är lika förbehållslösa och anser att ridning, i likhet med körning med släde vintertid, utgör ett gränsfall med avseende på allemansrättens räckvidd. Författarnas uppfattning har i detta fall varit att sedvanerätten eventuellt ger anledning att anse att det är tillåtet att rida i terrängen, åtminstone på tydligt utmärkta stigar och kärrvägar, utan att orsaka skada eller olägenhet.”
Ur trafikutskottets betänkande framgår att frågan om ridning omfattas av allemansrätten inte är helt entydig.
Det är bra att det har tagits in ett stycke om god praxis. I texten kunde även nämnas att SLC, MTK och Vägföreningen i Finland har sammanställt en rekommendation om hästleder som olika parter kan ha hjälp av när avtal om till exempel ridleder ingås.
19.8. Geocaching
I texten borde framhållas att om verksamheten blir omfattande på ett begränsat område bör markägarens tillstånd inhämtas.
19.9.1 Att röra sig på vattnen
Körning med vattenskoter kunde beröras i texten.
19.13 Paintball
Ur texten bör entydigt framgå att paintball inte kan utövas med stöd av allemansrätten eftersom risken för skador och störningar är stor. Paintball orsakar också nedskräpning. Även airsoft-hobbyn kunde behandlas i detta avsnitt.
20.5.1. Allmän fiskerätt
Under avsnittet om mete och pilkfiske bör högsta domstolens avgörande HD:2006:70 nämnas där det var fråga om vad som är en anordnad tillställning enligt lagen om fiske 2 kap. 8 § som kräver tillstånd av innehavaren av fiskerätten.
20.6. Jakt
Jakt omfattas ju inte av allemansrätten, vilket borde framgå tydligare genast i början av texten. Utövande av jakt kräver också jaktkort och betald viltvårdsavgift. Avsnittet om jakt är ganska långt och detaljerat vilket kanske inte är nödvändigt i en handbok i det här ämnet.
21.2.Upphängning av fågelholkar och andra konstgjorda bon
Det bör framgå klart och tydligt i texten att upphängning av fågelholkar och andra konstgjorda bon inte omfattas av allemansrätten. Upphängning med markägarens samtycke ska också ske så att träden inte skadas till exempel av spikar. Det bör även framhållas att om man hänger upp en fågelholk så ska man också sköta den.
22.3.3. Körning med hundspann
Vi omfattar inte formuleringen att syftet med körningen (egen hobby, affärsverksamhet) saknar betydelse med tanke på att köra med hundspann i terrängen med stöd av allemansrätten.
22.6. Terrängtrafik som allmännyttjande
SLC anser att kapitlet borde rubriceras endast ”Terrängtrafik” och där borde klart framgå genast i början att körning med motorfordon i terrängen inte är tillåtet utan markägarens tillstånd (fastän detta framgår i kapitel 3).
I kapitlet kunde även nämnas att även gällande terrängtrafik gäller de allmänna reglerna för framförande av fordon, såsom reglerna om körkort och rattfylleri.
De skador som olovlig terrängtrafik kan orsaka borde också nämnas. Sådana är till exempel isbränna på åkrar och skadade plantor som kan orsaka stora förluster åt markägarna och som föraren kan bli ersättningsskyldig för.
22.7. Luftfart och flygning med modellflygplan
Genast i början av kapitlet bör klart och tydligt framgå att markägarens tillstånd behövs för att landa med varmluftsballonger på privatägda marker. Avhämtningen av de landade ballongerna sker med motorfordon vilket också kräver markägarens tillstånd om trafiken går genom terrängen, vilket i och för sig framgår i slutet av kapitel 22.7.1.
23.1 Tillställningar av privat natur
Vi omfattar inte formuleringen att tillställningens kommersiella syfte inte hindrar att den ordnas med stöd av allemansrätten. Vi frågar oss också vad tolkningen om att ordnande av privata tillställningar innefattas av allemansrätten grundar sig på?
När det gäller tillställningar som inte har någon ansvarig sammankallare anser vi att var och en som deltar i tillställningen givetvis ansvarar för sin egen verksamhet och eventuell störning som han eller hon orsakar (sista stycket).
26.2. Markägaren
I fjärde stycket bör texten i avfallslagen (RP 199/2010) följas.
Avslutning
Som helhet anser SLC att en handbok av detta slag behövs. Utkastet är omfattande och har många goda sidor men i en sådan här skrift ska man inte göra allt för långt gående tolkningar och linjedragningar. Om texten justeras med beaktande av det som vi anför i det här utlåtandet anser vi att handboken kan bli ett gott verktyg för alla som kommer i kontakt med rekreation i naturen och allemansrätten.
Vi förutsätter också att handboken översätts till svenska så fort som möjligt efter att den har blivit klar.
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f.
Jonas Laxåback Helena Ålgars
verksamhetsledare jurist
|
|
