|
|
4.3.2011 / Landsbygdens Folk
Libyenkrisen skapar kaos på råvarumarknaderna
Krisen i Libyen och övriga nordafrikanska länder fortsätter att skapa osäkerhet på råvarumarknaderna. Bland annat har det stigande oljepriset lockat till sig spekulanter som tidigare har satsat på mjuka råvaror som lantbruksprodukter. En del av oljeprishöjningen kan hänföras till händelserna i Libyen. Men den allmänna konjunkturuppgången bidrar också till att hetta upp marknaden.
Under den åttonde kalenderveckan måste jordbrukets råvaror till omväxling agera förlorare i terminshandeln, fastän de grundläggande marknadshändelserna i själva verket inte borde ha föranlett några större förändringar. Noteringarna för exempelvis vete sjönk tydligt på börserna senaste vecka. I stället drogs placerarnas intresse till olja, guld och silver.
Priset på vete, majs och sojabönor sjönk tydligt, då spekulanterna drog bort sina investeringar i dessa sektorer. Investerarna passade samtidigt på att kamma hem kursvinster. Men analytikerna räknar med en kort korrekturpaus och en ny återhämtning för jordbruksprodukter. Å andra sidan är läget mycket svårt att bedöma och många aktörer köper och säljer i panik.
Libyen är globalt sett en liten oljeexportör utan väsentlig betydelse för den globala oljeförsörjningen. I Afrika är landet emellertid kontinentens största oljeleverantör och anses ha de största reserverna.
Libyen har mer blivit en symbol för den allmänna osäkerheten. Det är främst oron för att krisen ska sprida sig till de stora oljeexporterande länderna som har fått placerarna nervösa. De stigande matpriserna ökar risken för oroligheter.
Investerarna fruktar att Saudiarabien, Iran och Irak kan bli nya skådeplatser för uppror. Detta skulle utgöra en risk för världskonjunkturen. Men än så länge råder ingen utbudsbrist på olja och Saudiarabien har lovat att öka produktionen.
Värre kunde det bli om sjöfarten genom den strategiskt viktiga Suezkanalen skulle stoppas. Därmed skulle varutransporter från Kina och oljetransporter från arabländerna försvåras. Det stigande oljepriset skulle ytterligare höja produktionskostnaderna för EU:s jordbrukare och nya kostnader uppstår i samband med transporterna och handeln med spannmål.
Samtidigt ökar trycket på alternativa biobränslen från åkrarna. Redan i dag kan man skönja konsekvenserna av en sådan utveckling. Lanseringen av den omstridda etanolbensinen E10 har föranlett en veritabel prisexplosion för åkermark i bland annat Tyskland.
Arrendena för åker har stigit brant, särskilt i regioner där energijordbrukare och mjölkbönder konkurrerar om skiftena. I Tyskland används redan tolv procent av åkermarken för etanolproduktion. Den ökande etanolproduktionen kommer ytterligare att påskynda omställningen av åkermark från livsmedels- till bränsleproduktion. En sjättedel av alla sockerbetor som levereras till sockerkoncernen Nordzucker blir redan etanol.
Enligt producentorganisationerna finns ingen ledig jordbruksmark tillgänglig längre. Energiodlarna betalar ofta höga arrenden som mjölkproducenterna sällan råd med.
Konkurrensen om jordbruksmark pressar i sin tur upp matpriserna. I USA har den stigande efterfrågan på etanol drivit upp priset på majs med 50 procent. Mexiko, som är majsens ursprungsland, måste numera importera tre fjärdedelar av sin majs från USA.
I praktiken har priset på livsmedel redan kopplats till oljepriset. På dagens råvarubörser är det en realitet att oljepris och matpriser förändras sida vid sida.
|
|
