|
|
25.2.2011 / Landsbygdens Folk
EU föreslår nya motiveringar för nationella GMO-förbud
EU-kommissionen har föreslagit att medlemsländerna på egen hand ska få förbjuda eller godkänna odlingen av gengrödor på sina territorier. Detta förutsätter en grund. Enligt kommissionen kunde upprätthållandet av den offentliga ordningen vara en sådan grund.
Tidigare måste alla medlemsländer slaviskt följa samma regler till punkt och pricka. Ett land måste lägga fram övertygande, vetenskapliga grunder för att få gå emot Bryssel. Enligt den nya lagstiftningen ska medlemmarna slippa denna vetenskapliga argumentering. Det ska räcka med att anmäla ett odlingsförbud till kommissionen, men förbudet måste motiveras på ett eller annat sätt.
EU-länderna har begärt att kommissionen skulle nämna exempel på motiveringar som en medlemsstat kan hänvisa till, om landet besluter att förbjuda gengrödor på sitt område. En sådan förteckning är nu under arbete i Bryssel.
Enligt nyhetsbyrån Dow Jones kunde ett medlemsland anföra upprätthållandet av den offentliga ordningen som motiv. Kommissionen kan också tänka sig att acceptera filosofiska eller religiösa grunder som en anledning att förbjuda gengrödor.
Enligt listan över gångbara grunder kunde ett land också hänvisa till sina bemödanden att skydda andra produkter från GMO, eller allmänna miljöpolitiska skäl. Hit hör bland annat behovet av att skydda konventionella eller ekologiska odlingar i särregioner.
Representanter för medlemsländerna har nu fått ta del av de första diskussionerna om kommissionens lista med motiveringsgrunder. Förslagen granskades men bedömningen var klart skeptisk. Förbehåll väckte bland annat motivet om upprätthållandet av den allmänna ordningen. Man anser att detta ytterligare kunde provocera genteknikmotståndarna. Kommissionen understryker för sin del att religiösa eller etiska grunder måste vara juridiskt vattentäta.
Nu måste medlemsländerna enas om de detaljer som måste beaktas då ett nationellt odlingsförbud ska motiveras. På det nationella planet bereds frågan av miljöministrarna.
I Bryssel räknar man med att frågan kommer att dra långt ut på tiden. Ändringen i rättsakten är avsedd att genomföras genom ordinarie lagstiftningsförfarande, vilket innebär att rådet och EU-parlamentet ska behandla förslaget och enas om ett beslut.
Genom den nya strategin hade kommissionen hoppats på en smidigare tillståndsprocess. Varje enskilt EU-land skulle få välja mellan odling eller förbud utan att lägga fram den vetenskapliga argumentation som nu är nödvändig.
|
|
