|
|
26.11.2010 / Landsbygdens Folk
EU:s sockerreform får kritik av revisionsrätten
EU:s sockerreform från år 2006 blev inte den framgång EU-kommissionen hade hoppats på. Sockerindustrins konkurrenskraft har inte förbättrats i väntad utsträckning. De sjunkande priserna når inte EU:s konsumentled. Därtill har EU blivit beroende av importsocker.
Analytiker vid EU:s revisionsrätt i Luxemburg har undersökt sockerreformens konsekvenser i en specialrapport. Analytikerna bekräftar en stor del av den kritik som betodlarna tidigare har riktat mot EU-kommissionen. Målet med sockerreformen var att skapa en starkare marknadsorientering inom sektorn, att stabilisera hemmamarknaden och samtidigt markera EU:s förpliktelser gentemot den internationella marknaden.
Finland motsatte sig sockerreformen. Ett av argumenten var att Finland producerade betydligt mindre socker än landets befolkning konsumerade. Sockerreformen drev fram en sänkning av betpriset med 39,4 procent och sockerpriset med 36 procent. Dessutom sänktes produktionskvoten med 30 procent från 18,4 miljoner ton till 12 procent. Resultatet var att 80 europeiska sockerfabriker stängde.
De sociala och ekonomiska konsekvenserna balanserades upp via en omstruktureringsfond på 6,4 miljarder euro, som finansierades av den europeiska sockersektorn. Efter avslutad reform återstod cirka 700 miljoner euro, som inte har återbetalats. I stället har medlen flutit tillbaka in i den allmänna EU-budgeten.
Enligt revisorerna är det ännu för tidigt att dra några heltäckande slutsatser om huruvida omstruktureringen i praktiken har fyllt sitt ändamål att lindra branschens anpassningsproblem. Revisorerna fastställer ändå att man har fastslagit förseningar inom ramen för de så kallade diversifieringsåtgärderna med målsättningen att utveckla alternativ till sockerproduktion och uppfylla ekologiska förpliktelser.
Revisionsrättens slutsats är att många svaga sockerproducenter lockades att återlämna kvoter. Men också konkurrenskraftiga fabriker lade ned sin produktion. Revisorerna kritiserar också det faktum, att reformen måste genomgå förändringar innan den började få effekt.
Under de första två åren skulle länderna frivilligt avstå från en bestämd mängd kvoter, men detta förverkligades inte. Först under reformens tredje år förändrades reglerna så, att kvoter måste avvecklas till en sammanlagt storlek av sex miljoner ton. Under loppet av reformen uppmuntrade kommissionen delvis producenterna att ge bort kvoter, men tilldelade samtidigt extra kvoter. Enligt revisorerna saknar åtgärderna all logik, då fabrikerna måste avveckla kvoter som nyligen hade beviljats.
Revisorerna medger att sockerreformen delvis har ökat stabiliteten på marknaden. Men samtidigt har kvoteringen av denna strategiska produkt medfört att den inhemska produktionen endast tillfredsställer 85 procent av EU-konsumtionen. Detta ökar i sin tur EU:s beroende av importsocker. Med importsockret importerar EU också prisfluktuationer. Revisorerna tvivlar dessutom på att prissänkningarna ska nå konsumenterna.
Revisorerna anser att de krångliga reglerna för sockerproduktionen bidrar till att sänka de europeiska betodlarnas och sockerfabrikernas konkurrenskraft. Experterna förutsätter att kommissionen lägger fram förslag till nya åtgärder som förbättrar situationen.
Kommissionen borde också regelbundet övervaka prisbildningen och säkerställa att konkurrenslagstiftningen tillämpas enligt alla föreskrifter i medlemsländerna. Slutmålet bör vara att konsumenterna får köpa socker till rimliga priser.
|
|
