|
|
29.10.2010 / Landsbygdens Folk
Öka inte spannmålsarealen uppmanar NSP:s styrelse
Enligt en odlarförfrågan om odlingsintentionerna för nästa år, som spannmålssektorns samarbetsgrupp (VYR) lät utföra i slutet av september, så kommer spannmålsarealerna att öka kommande odlingssäsong. NSP:s styrelse uppmanar dock odlarna att vara försiktiga med att utöka spannmålsarealen i nästa års odlingsplan.
Styrelsen förespråkar en fortsatt frivillig begränsning av spannmålsarealen genom att nästa år fortsättningsvis satsa på odling av oljeväxter och proteingrödor. Dessutom bör man utnyttja möjligheterna att så långt som möjligt behålla och anlägga skiften som gröngödslingsträdor och naturvårdsåkrar.
Tack vare att odlarna i våras reagerade på rätt sätt och minskade på spannmålsarealen fick vi en bättre balans på den inhemska spannmålsmarknaden. Men ifall man räknar med en normalstor eller god hektarskörd nästa år så finns det, trots det förändrade marknadsläget, fortfarande inget egentligt utrymme för att utöka spannmålsarealen.
NSP:s styrelse, som sammanträdde förra veckan i Hyvinge, diskuterade marknadsläget och kvalitetsprissättningen av spannmål med Hankkija-Lantbruks spannmålschef Tarmo Kajander. Han hoppades att odlarna även nästa år odlar mycket oljeväxter.
Produktgruppchef Henrik Willberg, som informerade om utvecklingen på fodermarknaden, berättade att man för tillfället använder bondböna i foderfabriken. Kontraktsodlingens omfattning för bondböna besluts under vintern, då man fått erfarenheter av foderförsöken. Då sojapriset gått upp igen ökar troligen intresset för produktion av inhemsk proteinråvara.
Långsiktighet i uppbyggandet av en inhemsk produktion av proteingrödor, och en trovärdig och konkurrenskraftig prissättning, efterlystes av NSP-styrelsen.
Styrelsen kritiserade spannmålsindustrin och -handeln för att igen i efterskott ensidigt ändrat på kvalitetskriterierna och -prissättningen för årets spannmålsskörd. Man betonade att genomskinlighet och pålitlighet behövs, det gagnar på lång sikt hela kedjan.
Det påpekades att man i Finland de flesta år har brist på vete av hög kvalitet och att man därför borde se mer långsiktigt på kvalitetsvetets tilläggsvärde. Odlarna bör veta kvalitetskraven före man sår och premien för kvalitet borde vara på förhand fastställd. Förespråkades att man inom VYR skulle komma överens om hurdana kvalitetsklasser man skall tillämpa i Finland.
|
|
