|
|
22.10.2010 / Landsbygdens Folk
Nylund hoppas på ändringar i vattenlagen
Riksdagsman Mats Nylund hoppas att man under behandlingen av den nya vattenlagen i riksdagen får in bestämmelser som gör att alla som har nytta av en dikning eller rensning av diken också ska delta i kostnaderna. Som det är nu så faller det på markägarna, i praktiken jordbrukarna, att stå för alla rensningskostnader trots att hela samhället har nytta av åtgärderna.
- I det förslag som lagts fram till ny vattenlag ligger kostnaderna fortfarande på markägarna. Men det här är fel eftersom mycket kan ha ändrats sedan torrläggningen gjordes. Nya bostadsområden har kommit till. Det finns asfalterade områden. Allt det här leder till ett försnabbat vattenflöde som gör att jordbruksmarken drabbas. För att inte den ska översvämmas tvingas markägarna rensa gamla diken eller gräva nya. Och stå för alla kostnader själva, säger Nylund.
Nu har riksdagens jord- och skogsbruksutskott, där Mats Nylund sitter, i sitt utlåtande kraftigt tagit ställning för att en ändring bör ske så att alla som berörs också ska vara med och betala.
- Det är oskäligt att några få markägare på nyttoområdet ska betala då hela samhället har nytta av åtgärderna.
Jord- och skogsbruksutskottets utlåtande går nu till miljöutskottet som ger ett betänkande till riksdagen senare. Nylund hoppas att jord- och skogsbruksutskottets utlåtande kommer att ge resultat.
Markägarna får medhåll från högt juridiskt håll av överdomare emeritus Pekka Kainlauri som har blivit hörd både av jord- och skogsbruksutskottet och miljöutskottet. Kainlauri, som före pensioneringen var vattenöverdomare vid Vattenöverdomstolen och överdomare vid Vasa förvaltningsdomstol, säger att han närmast engagerat sig konkret i fallet med Ådran i Sundom samt Söderfjärden.
- Men problemen finns inte bara här utan det här är ett rätt vanligt fenomen. Enligt lagen är det de som har nytta av förbättringen som ska betala. Hittills har det gällt endast markägarna på nyttoområdet eftersom man räknat med att de får bättre odlingsmark. I fallet Ådran är det således 119 hektar åkermark som anses ha nytta av en dikning. Men fastigheterna på avrinningsområdet på 800 hektar behöver inte delta i torrläggningskostnaderna.
Kainlauri säger att då dikningsförrättningen för Ådran gjordes 1952 så var hela området ett jordbruksland bestående av skog och åker.
- I dag finns 700 hus på området med delvis asfalterade gårdar och vägar. Det här gör att vattnet rinner avsevärt snabbare till Ådran som borde muddras för att klara av vattenflödet.
För ett par år sedan började man med en ny dikningsförrättning för Ådran. En förbättring av torrläggningsområdet uppskattades då kosta 58.000 euro. Det skulle de 90 markägarna ensamma ha tvingats betala. Det skulle ha blivit för dyrt och förrättningen blev liggande.
- Jag anser att alla fastigheter som finns på avrinningsområdet ska vara med och dela på kostnaderna.
Kainlauri säger att det inte är svårt att få till stånd en rättvis fördelning av kostnaderna. Via lantmäteriverkets register får man fram ägarna och fastighetsnumren till fastigheter som ligger på avrinningsområdet.
- I en dikningsförrättning kan man sedan bestämma hur mycket var och en ska betala. Eventuellt kunde man bilda ett specialområde för avrinningsområdet.
Även när det gäller muddring och förslaget om att all muddring som överstiger 500 kubikmeter måste planeras och godkännas anser Mats Nylund och jord- och skogsbruksutskottet att det här är generellt en på tok för låg siffra.
- Speciellt i Österbotten där landhöjningen är så pass stor som den är skulle det bli ohållbart med ett omfattande tillståndsförfarande för så pass små åtgärder.
|
|
