|
|
15.10.2010 / Landsbygdens Folk
ÖSP föreslår prisgaffel på spannmålskontrakt
De stora svängningarna på spannmålspriserna har satt stor press på spannmålsodlarna. Frågan alla med spannmål på lager ställer är: när är det optimala läget att sälja? Samtidigt finns det en grupp odlare som verkligen hamnat med "Svarte Petter" på hand. Det är de som gjorde kontrakt i våras och i vintras till en prisnivå som är långt under de priserna som betalas i dag.
Det här var frågor som diskuterades på ÖSP:s och YA:s spannmålsseminarium på måndagen.
För att de som skrivit kontrakt inte ska drabbas så hårt i framtiden föreslog spannmålsutskottets ordförande Stig Simons att man tillsammans med handeln skulle komma överens om ett system med en gaffel inom vilken priset kunder leva.
- Säg att man binder priset till 160 euro per ton. Då kunde prisgaffeln röra sig mellan 130 och 190 euro. Är dagspriset vid leverans inom gaffeln skulle odlaren få 160 euro. Sjunker priset under 130 eller stiger över 160 euro per ton så delar köpare och säljare skillnaden mellan dagspriset och det bundna priset. På så sätt skulle man dela på riskerna.
Simons kritiserade också handeln för att kvalitetsprissättningen ändrats under säsongen.
- Prissättningen måste vara sådan att det lönar sig att satsa på kvalitet.
MTK:s spannmålsombudsman Max Schulman sade att det är fel av handeln att ha ett kvalitetstillägg på våren som sedan när bönderna satsat för att få en bra kvalitet visar sig vara noll värt då spannmålen ska säljas.
ÖSP-ordföranden Mats Nylund konstaterade att bland andra EU-kommissionen och världsbanken i sina slutledningar kommit fram till att de största problemen på världsmarknaden är de stora fluktuationerna i priset och böndernas dåliga förhandlingsposition.
De sektorsvisa förhandlingsorgan som är aktuella i en lagberedning kan bli ett sätt att stärka producenternas förhandlingsposition.
- EU:s konkurrenslagstiftning godkänner undantag för livsmedelssektorn. Det skulle gälla att hitta en balans som alla har nytta av.
Efter mjölkkrisen har man inom EU nu hittat en lösning för den sektorn. Något som också kunde användas i andra sektorer i någon form.
- Det blir som en form av avtalsproduktion med en A-mjölk som skulle ge ett högre pris och ungefär motsvara kvoterna i dag och en B-mjölk vars pris är anpassat till världsmarknadspriset.
Nylund konstaterade också att spannmålsodlingen är basen i jordbruksproduktionen.
- Ingen annan produktion fungerar om vi inte har lönsamhet i spannmålsodlingen. Lösningen ligger inte i att pressa spannmålspriserna. Lösningen ligger i att få upp priserna i resten av kedjan, till exempel på den enmagade sidan.
|
|
