|
|
8.10.2010 / Landsbygdens Folk
Övervakningen av nötgårdarna skärps
- Så som vi ser det handlar det inte om skärpta regler i övervakningen, men att de regler som gäller följs, förklarar avdelningschefen vid landsbygdsverket Carl-Gustav Mikander.
Landsbygdsverket har 16 september gett ut ett kompletterande direktiv till de kommunala landsbygdsmyndigheterna och till NTM-centralerna om övervakningen av djurstöden. Producentorganisationerna har inte varit medvetna om detta.
I praktiken berör de nya direktiven i det närmaste köttgårdarna, vilket igen har fått nötköttsproducenterna på benen. Det är bland annat kraven kring öronmärkningen - vars följder i likhet med tidigare anses vara direkt farliga om man ska följa dem till punkt och pricka - som väckt reaktioner.
- Saken är att EU-kommissionen utförde en granskning här i juni av stödet till nötdjur och tackor, säger Carl-Gustav Mikander.
Enligt ett meddelande som landsbygdsverket gav ut i tisdags kom EU-kommissionens granskare i somras fram till att en del av de granskade gårdarna inte hade uppfyllt alla krav i stödsystemen, bland annat kring identifiering av djuren, anmälan om djurhållningsplats och dokumentation om djur som saknats på gården. Dessutom hade kommissionens granskare anmärkt på övervakarnas verksamhet och på betoningarna i landsbygdsverkets direktiv. Enligt avdelningschef Mikander hade gårdarna inte behandlats tillräckligt enhälligt.
- Det innebar naturligtvis att vi måste få fram enhetliga principer.
Kraven, till exempel öronlappar för identifiering av djuren och registrering av dem har redan länge varit obligatoriska, heter det i meddelandet. Det understryks också att landsbygdsverket strävar efter att förhållandena på husdjursgårdarna är sådana att man kan undvika sanktioner. Dessutom vill landsbygdsverket säkra att övervakningen fungerar enhetligt i hela landet.
Carl-Gustav Mikander har själv den uppfattningen att landsbygdsverket inte kan skärpa själva innehållet eller reglerna i gällande direktiv.
- Sådant har vi inte befogenheter att göra säger han. Det handlar om att vi lyfter fram sådant som ingår i våra och i EU:s direktiv sedan tidigare.
Avdelningschef Mikander berättar att de gårdar som inte har fått förhandsinformation om övervakning hittills har rört sig kring 8 procent. Nu kommer de att vara minst 10 procent, vilket enligt landsbygdsverkets uppskattningar skulle motsvara tre-fyra gårdar i medeltal per NTM-central.
- Ofta går det helt enkelt till så att vi har anmält på förhand om en åkergranskning och så övervakar vi djuren på samma gång, vilket vi då inte har anmält om. Saken är att vi i praktiken helt enkelt inte har resurser att låta övervakarna åka ut till gårdarna och komma tomhänta tillbaka.
När det gäller övervakning som myndigheterna inte anmält om på förhand försäkrar landsbygdsverket att övervakaren inte kommer till gården i hemlighet. Vid sin ankomst till gården presenterar övervakaren sig och visar vid behov sitt övervakningspass. Övervakningen utförs inte heller utan producentens medverkan. Övervakarna går inte in i produktionsbyggnaderna ifall gårdens folk inte är på plats.
När det gäller reglerna om djurslakt så hade EU-kommissionens granskare exempelvis kommit till en gård, där husfolket hade slaktat tre nötdjur föregående dag, men det fanns ingen dokumentation på djuren.
- Det som vi nu har sagt är att om man slaktar på gården så ska man kunna visa någon sorts dokumentation på vad som har hänt, till exempel att köttet finns i frysen. En huvudregel är att man får slakta ett eller två djur på gården under ett kalenderår, och om den mängden överskrids så måste man kunna ge en förklaring på varför.
När det gäller öronmärkningen heter det i de kompletterande direktiven att det får högst finnas ett djur utan öronmärken vid en övervakning och att djuret ska kunna identifieras på andra sätt. Om det finns fler djur utan märken underkänns alla de djuren.
Avdelningschefen framhåller dock att det är en fråga där övervakarna också i fortsättningen måste visa förståelse. I synnerhet i tjurbesättningar är öronmärkena ett problem. De lossnar ofta och det kan rent av vara livsfarligt att försöka fästa nya märken.
- Vi vet att det är svårt och att vi måste visa hänsyn, understryker Carl-Gustav Mikander. Utgångspunkten är i alla fall nu som hittills att jordbrukaren måste hålla de här sakerna kontinuerligt i skick. Om man börjar vidta åtgärder först efter att vi har anmält att det blir övervakning, så är det för sent för att vi ska kunna beakta det.
|
|
