|
|
1.10.2010 / Landsbygdens Folk
Ny lag öppnar för småskalig livsmedelsproduktion
Det finns ett stort intresse för att börja med gårdsslakterier Österbotten. Enbart bland deltagarna på seminariet Matriket Österbotten var det ett tiotal som utan betänketid sträckte upp handen på frågan om de skulle börja ifall vi hade likadana regler som i Sverige.
Och det ser ut att bli enklare att anlägga ett gårdsslakteri i Finland. En ny livsmedelslag kommer troligen att godkännas redan i år. Där tas en hel del restriktioner från nuvarande lag bort då det gäller kraven för småskalig verksamhet.
Något konkret om innehållet i den nya lagen ville dock inte veterinärinspektör Joanna Kurki från jord- och skogsbruksministeriet gå in på. Helt enkelt för att lagen kommer att lämnas rätt öppen för tolkning. En del detaljer kommer att regleras i en förordning, medan en hel del tolkningsutrymme överlämnas till övervakningsmyndigheterna som på ort och ställe kan avgöra vad som är ändamålsenligt.
Kurki säger att riskbedömningen härefter inte strikt ska göras utgående från detaljerade bestämmelser i lagen, utan från de verkliga förhållandena där tillverkningen sker.
- Kraven som ställs på anläggningarna ska ställas utgående från verksamhetens art i förhållande till riskerna.
Något som enligt Kurki kan tolkas som att kraven borde blir mindre i små enheter, eftersom riskerna är mindre där.
Det har också diskuterats om lägre kostnader på de dyra köttbesiktningarna. Inte heller här lovade Kurki någonting annat än att det troligen blir rabatter.
Går lagen igenom som förslaget ligger skulle övervakningen härefter skötas av en statlig myndighet. Den kommunala övervakningsmyndigheten skulle kopplas bort i nuvarande form. I många fall skulle den ändå fungera som köptjänst till Evira.
Nuvarande lagstiftning i Finland innehåller så pass tuffa regler att det är omöjligt att till rimliga kostnader anlägga ett gårdsslakteri. Det berättade Ia Asén från Raseborg om på seminariet i Jakobstad. Trots att de har ett modernt slakteri har regler som de inte informerats om i tid tvingat dem att stänga slakteriet.
Som motpol presenterades Åke Karlsson från Norrköping. Han lyckades efter en hel del kamp få myndigheter och politiker i Sverige på knä med smidigare regler som följd.
I Finland har det inte gått lika lätt för Ia Asén och hennes man. Här har myndigheterna benhårt hänvisat till reglerna i nuvarande lag som inte ger mycket utrymme för tolkning. Nu hoppas hon att den nya lagen ska göra det möjligt för dem att öppna slakteriet ännu i år.
Att märka är att Asén har ett slakteri som uppfyller betydligt hårdare krav än Karlsson. Några jämförelser:
- Karlssons slakteri har kostat totalt 16.000 euro. Aséns har kostat 110.000 euro.
- Karlsson betalar fem euro per djur för veterinärbesiktning. Då handlar det om nöt. Asén betalade när hon ännu fick använda sitt slakteri 12 euro per får, som har en slaktvikt på 17 kilo.
- Karlsson får slakta utomhus för att sedan ta in kroppen och bearbeta den. I det utrymmet får han också stycka kroppen om utrymmet rengörs mellan arbetsmomenten. Asén har helt skilda utrymmen för slakt och styckning.
- Karlsson har ingen toalett i sitt slakteri, de får använda toaletten i huset som är 30 meter bort. Asén har två toaletter i sitt slakteri, ett på styckningssidan och ett på slaktsidan.
Som en liten kuriosa noterade seminarieledaren Matias Jungar att det fanns fem dörrar i Åke Karlssons slakteri och 27 dörrar i Ia Aséns.
|
|
