|
|
11.6.2010 / Landsbygdens Folk
Klippfria får tar marknad då priset på ull ligger lågt
Fårskötseln i stora delar av världen har länge lidit av låga priser på ull. Detta har främjat utbredningen av nya köttproducerande fårraser som inte behöver klippas. Dorper är en sådan ras, som nu också introduceras i Sverige.
På flera håll i Europa, men också i Australien, går utvecklingen mot köttproducerande fårraser. Det låga priset på ull gör den arbetsdryga klippningen oekonomisk. I vissa fall har farmare till och med tvingats lägga ut pengar för att bli av med ullen.
I Tyskland startade för några år sedan det så kallade Nolana-projektet, som siktar på att avla fram nya köttraser som inte behöver klippas. Avsikten är att ge fårfarmningen ett framtidsperspektiv med högre lönsamhet.
En ras som snabbt breder ut sig är Dorper, som är en korsning mellan Dorset Horn och Blackhead Persian. Rasen kommer ursprungligen från Sydafrika. Dorper har blivit mycket populär i USA, Australien, Nya Zeeland och Kanada. I dag finns omkring tio miljoner Dorper i Sydafrika. Numera finns Dorper också i flera europeiska länder.
Till Tyskland importerades de första Dorper-embryonen redan år 1995. Till Storbritannien kom rasen år 2005. Fördelarna med Dorper är att djuren växer fort, har kort päls och kan betäckas året om.
Tackan blir tidigt könsmogen. Den brunstrar utanför den normala säsongen och kan under en tvåårsperiod producera tre kullar med i genomsnitt 1,7 lamm per tacka. Dorper föder relativt små lamm, varvid lamningen går lätt och utan komplikationer.
I Sverige har Boda farm utanför Sala fått tillstånd av Jordbruksverket att importera djupfrysta embryon av Dorper. Embryonen har opererats in i 61 tackor som ska föda lammen. Lamningen ska ske i juni. Uppfödaren i Sala väntar sig 70-80 Dorper-får för fortsatt avel.
I den svenska pressen har projektet kritiserats. Kvällstidningarna har lanserat Dorper som ett muskelspäckat monsterfår som jämförs med nötboskap av den beryktade rasen Belgian Blue. I fåravelskretsar bestrider man detta. Dorper-föreningarna runt om i Europa betonar att rasen inte är det gödfår som har framställts i pressen. I stället är djuren är härdiga och klarar extrema klimat.
Dorper har utvecklats för att komma tillrätta på magra betesmarker och utvecklar mycket kött då de får kraftfoder. En avgjord fördel med rasen är att djuren inte behöver klippas. Fåren bär ull, men ullen ömsas av sig själv. Dorper har också en stark motståndskraft mot parasiter.
En typisk Dorper-bagge väger mellan 90 och 105 kg. Tackan är något mindre, 70-85 kg. Det finns två variationer av Dorper, ett vitt får med svart huvud (Dorper) och ett helvitt får (vit Dorper).
I England har en annan klippfri fårras introducerats under namnet Easy Care. Rasen är lättskött som namnet säger, och den har tagits emot med stor entusiasm av fårfarmarna. Easy Care är resultatet av ett avelsprogram som startade år 1965 i norra Wales. Men först på senare tid har rasen och dess fördelar upptäckts på allvar.
Easy Care är något mindre än Dorper, men ytterst härdig. Enligt de brittiska farmarna är rasen mycket lönsam. Kostnaderna för skötsel är 80 procent lägre än motsvarande kostnader för traditionella raser. Också i Skottland har rasen väckt intresse. De skotska fårfarmarna är mycket nöjda med sina nyförvärv. Den bästa innovationen inom fårsektorn på länge, säger Charlie Russell i South Ayrshire, en av de pionjärer som investerade i sina första djur för fyra år sedan.
I en intervju för tidningen Herald Scotland medger Russell att Easy Care inte är någon särskilt vacker fårras. Den stripiga pälsen ömsar ull som en långhårig hund. Men utseendet väger inte lika mycket som ekonomin. Enligt Russell är 70 procent av skötselkostnaderna inom fårfarmning relaterade till klippningen. Arbetet är mödosamt och det är svårt att finna utomstående personer som kan jobbet. Utan klippning blir det igen lönsamt att hålla får, menar Russell.
|
|
