|
|
12.2.2010 / Landsbygdens Folk
Förutsättningar finns för produktion av bioetanol
Förutom av jordbrukspolitiska skäl har staten miljö-, energi- och industripolitiska orsaker att stöda bioetanolproduktion i Finland med spannmål som bas, detta ifall det finns villiga företag. Det här konstaterar Esa Härmälä som av näringsminister Mauri Pekkarinen (c) i höstas utsågs att reda ut förutsättningarna för en etanolfabrik i Finland.
Själva företagarrisken måste i alla fall hållas hos företagen: de måste kunna bevisa att de tror på konkurrenskraften inom denna mycket utmanande bransch genom att själva ordna med den huvudsakliga finansieringen, understryker Esa Härmälä. Enligt honom bör det finnas starka industriella aktörer bakom projekten.
- Rapporten visar att det under vissa förutsättningar finns möjligheter att sätta igång bioetanolproduktion i Finland, sade minister Pekkarinen i ett pressmeddelande efter att ha bekantat sig med Esa Härmäläs rapport i fredags. Råvara finns det tillräckligt av och det finns rikligt med efterfrågan också på biprodukterna, i synnerhet foderprotein. Under vissa villkor verkar det finnas konkurrenskraftiga förutsättningar också för utredningens huvudprodukt bioetanol.
- Jag anser också att det investeringsstöd som man kan bevilja enligt lagstiftningen om stöd till företag är bland de mest gångbara sätten att ordna med finansiering, sade ministern vidare.
I pressmeddelandet tar minister Pekkarinen däremot inte öppet ställning till Härmäläs förslag om en snabb granskning av reglerna om investeringsstöd för mer förnybar energi, så att de också skulle kunna omfatta etanolproduktion baserad på spannmål.
Esa Härmälä hänvisar i sin utredning till att vi under de senaste fem åren har haft en genomsnittlig överproduktion av spannmål på 600.000 ton årligen, det vill säga 15 procent mer än vi behöver. Den här mängden är vad som beräknas komma från en odlingsyta på cirka 180.000 hektar. Det skulle räcka för kapaciteten hos tre etanolfabriker som vardera producerar 60.000 ton etanol och 100.000 ton foder.
Enligt Esa Härmäläs rapport skulle högst 2-3 större anläggningar för tillverkning av bioetanol och proteinfoder få rum i Finland. De skulle kunna producera mellan hälften och tre fjärdedelar av den bioetanol som vi året 2020 förväntas använda i Finland. Detta alltså beroende på om vi blandar in tio procent eller mer bioetanol i vår bensin.
EU:s mål är att 10 procent av det bränsle vi använder i trafiken 2020 ska bestå av förnybart bränsle, men Finlands regering har ställt ett mål på 20 procent.
När det gäller proteinfoder skulle etanolanläggningarna ge ett tillskott till proteinförsörjningen på en tiondel var, vilket med tre anläggningar skulle leda till en höjning av vår självförsörjningsgrad från nuvarande 10-15 procent till över 40 procent.
Esa Härmälä konstaterar att etanolproduktion i Finland skulle minska behovet av såväl export av spannmål som import av proteinfoder. I första hand skulle han vilja utvidga den redan existerande tillverkningskapaciteten i Sydösterbotten och bygga en nytt verk i det jordbruksområde som bildas av Egentliga Finland, det sydliga Satakunda och sydvästra Tavastland.
Han konstaterar att investeringsstöd egentligen är den enda statliga åtgärden, genom vilken man från myndigheterna speciellt kan främja tillkomsten av inhemsk produktion.
Möjligheterna att bevilja stöd är i alla fall dåliga, bland annat eftersom speciellt energistöd inte kan beviljas till spannmålsbaserad etanolproduktion enligt nuvarande villkor. I fall staten vill främja denna produktion måste regelverket revideras i snabb ordning enligt Härmälä.
Inte heller företagens utvecklingsstöd lämpar sig för bioetanolprojektet, eftersom företagen sannolikt skulle överskrida omsättningsgränsen för de här stöden, som är avsedda för små och medelstora företag. Dessutom är stödet graderat enligt områden så att det inte gynnar områden där spannmålsproduktion eller husdjur har en framträdande plats.
Utredare Härmälä anser vidare att man kunde undersöka möjligheterna att bygga anläggningarna för etanol och för andra generationens dieselanläggningar på samma ställe. Etanolverket kunde då dra nytta av dieselverkets spillvärme. Slutprodukternas bioenergiandel i tillverkningsprocessen borde därmed närma sig 100 procent.
|
|
