Sammandrag av förbundsordförande Thomas Blomqvists öppningsanförande vid NSP:s höstmöte 17.11.-09
Årets odlingssäsong, som nu är slut, kan säkert bedömas som god, åtminstone mängdmässigt. Det är ändå den låga prisnivån på framförallt spannmål, men också sjunkande mjölkpriser som gjort att vi inte kunnat glädjas åt den stora skörden.
Den här hösten har spannmålspriset varit på en så låg nivå att det utan vidare varit ett tecken på att industrin egentligen inte har haft behov och intresse att köpa överhuvudtaget. Industrin måste inse att om det inte snart börjar synas någon ljusning i den mörka pristunnel vi nu befinner oss i kan tillgången på inhemsk spannmål, och hela livsmedelsförsörjningen i framtiden äventyras.
Igen en gång är det skäl att påminna konsumenterna hur svag korrelationen mellan spannmålens pris och brödets pris är, eller med andra ord hur liten vår andel är av det pris konsumenten betalar i matbutiken. Arbetet med att bonden ska få sin rättmätiga och rättvisa del av slutproduktens värde måste fortsätta. För att vi ska kunna ha en fungerande livsmedelsförsörjning i vårt land är det här alldeles nödvändigt.
Inför nästa odlingssäsong gäller det att få en bättre balans på spannmålsmarknaden. Vi rekommenderar nu alla våra medlemmar att noggrant fundera på vad man ska producera i nästa år, utgående från gårdens egna förutsättningar. Målsättningen är att vi ska få bort det överutbud av spannmål som nu starkt bidrar till den låga prisnivån. Var och en borde överväga om det är möjligt att öka andelen naturvårdsåker, oljeväxter eller någon annan gröda i stället för spannmål. Med tanke på de problem som många haft med att uppnå en tillräckligt hög proteinhalt i vetet är det säkert orsak att nu också fundera på sortvalet. Från organisationens sida ska vi jobba för att få en vettigare kvalitetsprissättning när det proteinhalten. Det kan inte vara rätt att vi har en skarp gräns under vilken varan är foder. Det måste vara möjligt att utveckla en trappstegsprissättning som skulle uppmuntra till att producera kvalitetsspannmål på ett bättre sätt än vad dagens system gör. Ta modell från andra länder, likaså när det gäller gränsen för när brödsäd blir foder, är den på rätt nivå?
I regeringsprogrammet står det skrivet att regeringen ska jobba för att höja jordbrukets lönsamhet. Efter att drygt halva riksdagsperioden nu avverkats vet vi att väldigt lite har gjorts för att förbättra lönsamheten. Med dagens stora lönsamhetsproblem, pga låga priser, verkar formuleringarna i regeringsprogrammet som tomma ord i relation till vår närings problematiska situation. Det här beror inte på bristande vilja från minister Anttilas sida, utan främst på att varken regering eller riksdag egentligen har några speciellt goda eller ens fungerande verktyg för att göra något som skulle förbättra lönsamheten. Samtidigt måste ändå sägas att de förslag som arbetats fram av den lönsamhetsarbetsgrupp många gånger fått väldigt lite förståelse i finansministeriet. Har man inte stoppat dem direkt har man begravt dem på en resa ner till Bryssel för att notifieras, också då när Bryssel ingenting har med saken att göra. Utåt verkar det faktiskt som om man åtminstone inte på finansministeriet, men tyvärr kanske inte i hela regeringen inser vilka oerhört stora ekonomiska problem man brottas med på gårdarna. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är genom ett rättmätigt och rättvist pris på våra produkter som sektorns lönsamhet kan tryggas.
