|
|
6.11.2009 / Landsbygdens Folk
Kommunernas landsbygdskanslier koncentreras till större enheter
Kommunernas landsbygdsförvaltning ska slås ihop och täcka större områden med 800 gårdar och fem anställda. Det föreslår regeringen i en proposition som enligt planerna ska överlämnas i dag till riksdagen. Målet är att lagen träder i kraft i början av nästa år, men kommunerna har ännu tid på sig till 2013 att genomföra omorganiseringarna.
Lagen gäller inte alla kommuner. För det första gäller den bara fastlandet, eftersom landskapet Åland har sin egen lagstiftning. I skärgården och på orter med långa avstånd i Lappland och Kajanaland tillåts dessutom undantag från kraven automatiskt.
Enligt propositionen ska också andra kommuner kunna avvika från förpliktelserna "av välgrundade skäl". Det heter vidare att en "enspråkigt svensk kommun förpliktas inte att samarbeta med en enspråkigt finsk kommun eller en kommun med finska som majoritetsspråk om detta leder till försämrade tjänster". I övrigt kan undantag tillåtas från fall till fall på grund av särskilda geografiska omständigheter.
Enligt propositionen ska kommunerna kunna begära förhandsbesked om möjligheten till undantag kan tillämpas.
En av de främsta orsakerna till regeringens förslag är de krav som den europeiska gemenskapens regler ställer på förvaltningen och på kontrollen. Olika arbetsskeden och moment måste hållas skilda från varandra, detta inte minst på grund av den ständiga risken för jäv. Likväl är propositionen också en följd av de förslag som direktören för Österbottens TE-central Kaj Suomela i egenskap av utredningsman lade fram för snart ett par år sedan.
Kungstanken i hans utredning var dock att exempelvis behandling av stödansökningarna skulle flyttas till TE-centralerna. Men det alternativet skulle också ha blivit dyrare, eftersom staten skulle ha varit tvungen att anställa mer folk. Nu sköts alltså uppgifterna i landsbygdsförvaltningen fortfarande inom ramen för den kommunala självstyrelsen, men kommunerna ska försöka samarbeta.
Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila (c) framhåller att kommunerna inte har anledning att oroa sig.
- Meningen är inte att det ska vara ett tvång säger hon.
Däremot är det meningen att stora kommuner är förpliktade att ta emot små kommuner som vill vara med.
Enligt minister Anttila och statssekreterare Jouni Lind som lett beredningen finns det i vilket fall som helst fördelar med att slå ihop landsbygdskanslierna till större enheter. Till exempel får sekreterarna bättre möjlighet att delta i utbildning och att specialisera sig. Anttila och Lind understryker också att alla inte måste syssla med landsbygdsförvaltning på heltid, utan kan ägna sig också åt andra uppgifter. Ännu en fördel är att större enheter skulle ge möjligheter att koncentrera sig mera på det allmänna landsbygdsutvecklingsarbetet, som hittills lär ha blivit litet på sidan om i en del kommuner.
Jouni Lind anser att man kunde försöka placera den kommunala landsbygdsförvaltningen i glesbygden som en motvikt till koncentrationen av annan service, exempelvis social- och hälsovården, till tätorterna.
Man kan också turas om att hålla mottagning på olika platser i samarbetsområdet.
- Att bilda samkommun ger ganska mycket byråkrati, anser minister Anttila. Då är det bättre att man kommer överens om exempelvis en "värdkommun". Kommunerna kan till och med turas om värdskapet.
Kommunerna kan få råd och vägledning genom ett gemensamt stödprojekt mellan landsbygdsverket och kommunförbundet. Det leds av Petri Lintula.
|
|
