|
|
18.1.2002 / Landsbygdens Folk
Är arrendena en belastning?
För höga arrendepriser drar ner på gårdens resultat. Sådant tär på resurserna och nu finns det till och med sådana, som påstår att upptrissade arrendepriser kan slå bottnen ur jordbruket i framtiden.
Problemet höga arrendepriser har diskuterats i lång tid i Österbotten, men nu verkar det som om kritiska röster börjar höras också längs sydkusten.
Det nyländska medelpriset torde i dag röra sig kring 1 000?1 500 mark, alltså 170?255 euro, per hektar. Det här innebär en prishöjning. Åtminstone ännu kort före millennieskiftet talades öppet om arrenden för täckdikad åker på cirka
1 000 mark per hektar.
Henrik Lassas vid Nylands svenska lantbrukssällskap, som ger ekonomisk rådgivning åt producenterna, menar att de höjda arrendepriserna åtminstone delvis är en följd av att försäljningspriset på åkermark har stigit.
En annan orsak är att vissa producenter har råd eller anser sig ha råd att betala ett högt arrende trots att det många gånger drar ner på resultatet.
Enligt Mats Björklund vid Österbottens svenska lantbrukssällskap finns det dessutom ett utbrett tänkesätt bland många markägare att arrendepriset bör stå i proportion till eller rentav motsvara det belopp, som åkern kan ge i inkomststöd.
- Man bör nog räkna ut var lönsamhetsgränsen går, säger Mats Björklund som i en artikel i LF i december gav exempel på sådant som producenten bör överväga när hon eller han arrenderar åker.
Ett skifte som inte passar för annat än vall bör man således inte betala lika mycket för som ett skifte där man kan odla sockerbetor. Men producenten borde också tänka på om han faktiskt kan utnyttja skiftets fördelar. Man har ju ingen nytta av att skiftet lämpar sig för till exempel potatis om man ändå odlar bara spannmål.
Artikeln innehöll alltså också exempel på kalkyler med inkomster och utgifter. I ett exempel med sockerbetsodling på en växtodlingsgård på C1-området kom man således fram till att 1 980 mark (ca 333 euro) per hektar är den högsta summan man kan betala. Ett motsvarande exempel för foderspannmål ger en maximisumma på 727 mark (122,27 euro). Om samma gård finns på C2-området måste arrendet ner till 448 mark (75,35 euro), för att odlingen inte ska gå på minus.
Om man enligt Mats Björklunds exempel betalar mer i arrende så jobbar man utan att få en acceptabel lön för sitt eget arbete eller så kan man inte täcka slitaget på maskinerna. Även om de ovannämnda siffrorna utgår från teoretiska räkneexempel, så utgör de en bra påminnelse om att man bör räkna ihop alla utgifter och inkomster innan man ger sitt arrendebud.
|
|
