|
|
30.10.2009 / Landsbygdens Folk
Lugnande besked om svensk skogsservice
- Lugnande besked tills vidare, får man väl säga.
Det är den slutsats som ordföranden för SLC:s skogsutskott Stefan Thölix drar efter en överläggning med jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila (c) och chefen för ministeriets skogsavdelning Aarne Reunala. Överläggningen handlade i det närmaste om hur man ska trygga den regionala och den svenska servicen efter att skogscentraler och skogsvårdsföreningar har gått igenom den omorganisering som är under beredning.
Från SLC deltog också ordföranden för Kustens skogscentral Runar Lillandt, ordföranden för Skogsägarförbundet Kusten Otto von Frenckell och SLC-basen Holger Falck.
- Ministern gjorde det klart att lagstiftningen om skogsvårdsföreningarna inte öppnas och att skogsvårdsavgiften bibehålls så som hittills. I den frågan uppfattar vi det på skogsägarhåll som viktigt att ministern får sina målsättningar igenom. Ministern försäkrade vidare att tvåspråkigheten kan förverkligas enligt flera alternativa modeller.
När det gäller den språkliga servicen har minister Anttila i tidigare sammanhang garanterat tvåspråkigheten, men undvikit att ta ställning till om den finlandssvenska minoriteten får hålla kvar Kustens skogscentral. Aarne Reunala har dock hänvisat till det ett år gamla beslutet i ministerarbetsgruppen för regional utveckling som går ut på att förvaltningen inte ändras inom Kustens skogscentrals område.
När det gäller affärsverksamhet som idkas vid skogscentralerna och skogsvårdsföreningarna kommer det dock antagligen att dyka upp ett eller fler förslag om en skarpare uppdelning mellan den statsfinansierade och den privatfinansierade och affärsbaserade verksamheten.
- Det handlar ganska långt om att skogsvårdsföreningarna som sådana borde hålla en klar uppdelning mellan sina verksamhetsformer, säger Stefan Thölix. I den frågan uppfattar vi det även på producenthåll som viktigt att ministern får sina målsättningar igenom.
I bakgrunden finns ministeriets projekt med en styrgrupp och arbetsgrupper som granskar och utvecklar de organisationer som sysslar med skogsbrukets främjande.
Bland annat har EU krävt en förklaring om vilken verksamhet de statsunderstödda organisationerna idkar. Det är även nödvändigt att definiera vad skogsvårdsavgiften används till. Den anses från vissa håll som en form av skatt, trots att det är fråga om skogsägarnas egna pengar.
Skogsvårdscentralerna finansierar en stor del av sin verksamhet med statsmedel, medan skogsvårdsföreningarna till cirka en tredjedel finansierar sin verksamhet med medel från skogsvårdsavgifterna. På båda håll idkar man emellertid även avgiftsbelagd service samt affärsverksamhet.
|
|
