|
|
29.5.2009 / Landsbygdens Folk
ÖSP kräver öppenhet från vindkraftsbolagens sida
ÖSP kräver större öppenhet från vindkraftsbolagens sida när bolagen börjar planera för sina vindkraftsparker.
- Vi har träffat representanter för EPV Tuulivoima och då poängterat att markägarna i god tid måste få veta vad som planeras så att de har en chans att diskutera sig fram innan de får ett erbjudande om arrende. I flera fall har markägare ryktesvägen fått höra att det tecknats avtal i området.
Det här säger Bo Storsjö som är ordförande för ÖSP:s bioenergiutskott. Han säger att man från ÖSP:s sida också velat diskutera principer för ersättning till markägarna. Bland annat om man ska få ett bestämt arrende varje år eller om arrendet ska bindas till produktionen.
- Tyvärr har vi inte nått fram med våra önskemål. Kraftbolagen säger att de fått avtal till de villkor de redan har. Därför uppmanar vi markägarna att noggrant gå genom vad de erbjuds och se till vad som är bäst för dem själva. Är man osäker kan man diskutera med Jordägarnas Värderingscentral. Också ÖSP hjälper till vid behov.
Storsjö säger att kraftbolaget träffat en markägare i gången då man velat teckna avtal.
- Vi skulle gärna se mera offentlig diskussion innan man går så långt som till att skriva arrendekontrakt. Vi har också fört fram tanken att alla markägare i ett visst område skulle få ersättning enligt en modell som LRF lanserat i Sverige, men inte heller det här intresserar kraftbolagen.
Enligt den modell kraftbolagen nu vill skriva arrendeavtal ersätts endast den markägare på vars mark möllan står.
I Sverige finns också en modell där man betalar arrende för hela vindupptagningsområdet. Först får den markägare på vars mark vindkraftverket byggs ett arrende. Ifall man utgår från att vindkraftverket behöver ett vindupptagningsområde på 400 meter så betalar man en ersättning till alla markägare som finns inom den radien i proportion till hur stor del av vindupptagningsområdet de har.
Med den modell man nu har i Finland, där bara en markägare inom ett område får ersättning, kan det alltså bli konkurrens om vem som får ett vindkraftverket på sin mark. Den markägaren får alltså hela arrendet, medan övriga markägare i området blir helt utan eftersom närmaste mölla kan byggas på 350 eller 400 meters avstånd beroende på hur man räknar.
- Visst skulle det vara rättvisast om alla skulle få del av arrendet, eftersom markens värde för de övriga i området också försämras och inte kan användas till annat byggande med ett vindkraftverk så nära. Men det här är en diskussion som kraftbolaget inte velat föra.
Enligt kraftbolaget har intresset att teckna avtal varit stort. Bo Storsjö säger också att han förstått att utbudet på tomtmark för vindkraft är större än efterfrågan i Österbotten just nu.
Eftersom EPV Tuulivoima inte vill betala ersättning i förhållande till produktionen har markägare i Österbotten en engångsersättning på 1.000 euro då avtalet undertecknas. När alla tillstånd är klara betalas en engångsersättning på 2.000 euro per kraftverk. När vindkraftverket är i produktion börjar arrendet på 2.500 euro per år löpa. Ifall det finns 20 vindkraftverk inom ett område stiger arrendet till 3.000 euro per kraftverk och år.
Diplomingenjör Ralf Rehnberg har hand om kontrakten med vindkraftbolagen vid Jordägarnas Värderingscentral. Han säger att de siffror som presenteras här ovan är helt okej som ett grundavtal.
- En fördel med det här avtalet är att man betalar en summa redan då avtalet undertecknas. De markägare i Egentliga Finland och Nyland som kontaktat mig har fått kontraktsförslag där arrende börjar betalas ut först när vindkraftverket är i produktion. Ingen ersättning betalas ut i samband med att avtalet undertecknas.
Rehnberg säger att det i södra Finland är ST1 som är den stora aktören inom vindkraft. ST1 betalar i motsats till EPV ett arrende som står i relation till produktionen. De kontraktsförslag Rehnberg kommit i kontakt med bygger på 0,9 procent av den årliga produktionen. Dock så att ersättningen betalas på basen av priset på elbörsen, alltså inte i enligt den högre inmatningstariffen som blir aktuell nästa år.
- Beroende på vindförhållandena kommer det här att ge 2.000-4.000 euro per år. Man bakar också in en minimiersättning som en garantisumma. Snabbt sett ser de slutliga ersättningarna ut att vara rätt lika mellan EPV Tuulivoimas och St1:s kontraktsförslag.
Enligt Rehnberg finns det i båda fallen en fara i att skriva ett 30-årigt kontrakt utan förbehåll där ett årligt arrende börjar betalas först när vindkraftverket är igång.
- Jag har en känsla av att kraftbolagen inte kommer att bygga på all mark som reserveras. Har man då ett 30-årigt kontrakt är man bunden till det fast inget händer. Under den tiden får markägaren inte göra vad han vill med området, eftersom arrendekontraktet binder honom. Därför bör man absolut få med en klausul som säger att kontraktet upphävs om inget hänt på fem år.
Rehnberg tycker också att ersättningarna som nämns här är för låga.
- Jag vet att man i Sverige betalat upp till fyra procent av bruttoproduktionen. Det kanske inte låter sig göras här. Men två procent borde vara ett absolut minimum.
|
|
