|
|
3.4.2009 / Landsbygdens Folk
Betodlare känner sig blåsta på stöd
Omstruktureringsstödet, när de slutade med sockerbetor, skulle bli 259 euro per sockerton. Trodde de. För ett tag sen började rykten surra att stödet kunde bli så lågt som 70 euro per ton.
I går torde statsrådet ha fattat beslut om omstruktureringsstödet. Det blir värre än befarat. De som slutat odla sockerbetor i tron att de skulle kompenseras med 259 euro per sockerton kommer enligt preliminära beräkningar att få ungefär 55 euro per ton.
- Vi känner oss grundlurade, säger Peter Flemming, Bjarne Lervik och Patrik Nedergård.
De tycker att de gått med på att sluta odla sockerbetor under falska premisser. Därför, menar de nu, att om statsmakten ska ha någon trovärdighet kvar, så måste mera pengar skjutas till så att de får de utlovade 259 eurona per sockerton. Eller så ska de ha de kvoter de avstod från tillbaka.
Från statsmaktens sida hänvisar man till att justitiekanslern inte godkänner att stöden betalas ut beroende på avståndet till sockerbruket. Meningen från början var nämligen att odlare som har längre än 180 kilometer till bruket och som slutar skulle ha fått ett högre stöd.
Enligt uppgifter från ministeriet kommer hälften av de 2,2 miljonerna att gå direkt till dem som slutade med odlingen. Andra hälften ska delas av både dem som fortsätter och dem som slutat.
Vid ministeriet kunde man i veckan inte säga den exakta siffran per sockerton, men man uppskattade att den skulle bli sammanlagt omkring 55 euro för dem som slutat med odlingen och ungefär 13 euro för dem som fortsätter.
Förutom de 2,2 miljoner euro i omstruktureringsstöd som nu fördelats, finns ett EU-stöd på sex miljoner euro i som det heter diversifieringsstöd, som är nästan orört. I ansökningsguiden för detta stöd står att avsikten med stödet är att sporra utvecklingen av alternativ till sockerbetsodling. Stödet kan sökas av sockerbetsodlare som haft leveransavtal med Sucros marknadsföringsåret 2006-2007.
Problemet med detta stöd är dock att det inte ges för att utveckla traditionell jordbruksverksamhet. I stödkraven heter det bland annat att stödet kan beviljas till jordbruksföretag som bedriver eller börjar bedriva annan verksamhet än jordbruk.
ÖSP:s verksamhetsledare Jonas Laxåback tycker att det här kravet är helt misslyckat.
- Reglerna för det här stödet förutsätter att en före detta sockerbetsodlare ska börja med turism, eller annat dylikt för att få stödet. Jag tror nog att det är naturligare för en sockerbetsodlare att utveckla spannmålsodlingen än att börja med turism. Därför tycker jag att man borde ändra reglerna för det här stödet så att stödet skulle gälla utvecklandet av ren jordbruksverksamhet. På så sätt skulle sockerbetsodlarna kunna få åtminstone en liten kompensation, säger Laxåback.
Leena Seppä som är överinspektör på jord- och skogsbruksministeriet säger att intresset för de sex miljoner som står till förfogande varit svalt. Hon tror också som Laxåback att begränsningarna gör att inte många kan söka stödet.
Nu försöker Finland få en förlängning på ansökningstiden till 2012. Seppä säger att om det inte blir något större intresse än hittills så kanske man borde börja tänka om vad villkoren beträffar.
- De här pengarna kommer från EU, men vi kan på nationell nivå besluta om kriterierna. Ifall pengarna inte går åt till det ändamål de är tänkta kan det bli aktuellt att också börja ge stöd för dem som vill utveckla jordbruket genom att anskaffa maskiner eller bygga en tork till exempel. Den möjligheten nämndes nog också från början, men kom inte med i de slutgiltiga kraven. Vi får se hur det blir.
|
|
