SAMMANDRAG AV SLC:S VERKSAMHETSLEDARE TAGE GINSTRÖMS FÖREDRAG VID ÅLANDS PRODUCENTFÖRBUNDS HÖSTMÖTE I MARIEHAMN DEN 13 DECEMBER 2001

Den kostnadsökning som det aktuella BSE-fallet föranleder inom köttsektorn får inte enbart slås ut över producentpriset. Den kraftiga prissänkningen som slakterierna gjorde endast några timmar efter att BSE-fallet blev kännt kan inte accepteras. Vissa slakterier sänkte priset till producenterna för t.ex. kokött med två mark per kilo vilket innebär en sänkning på ca 20 procent. Priset för övrigt nötkött sänktes med ca en mark per kilo. Det är helt klart att BSE-fallet föranleder ökade kostnader inom slakteribranschen och att slakterierna inte ensamma kan stå för dessa. Kostnader uppstår bl.a. som en följd av den utvidgade testningen och lagerhållningen. I en dylik situation borde ansvaret ändå fördelas jämnt i stället för att producenterna får stå för hela notan. Alla parter inom köttsektorn borde i det här fallet dra sitt strå till stacken. För bonden innebär en sänkning av köttpriset med en mark per kilo, att han förlorar 250 mk då han säljer ett köttdjur som han fött upp i nästan två år till 250 kilos slaktvikt. Om antalet köttdjur är stort blir inkomstbortfallet därefter.Om kostnadsökningen skulle fördelas så att en del förs över till den slutliga produkten skulle effekterna bli rätt små. Industrin och handeln kunde också i detta fall stå för en del av kostnadsökningen i stället för att som vanligt späda på i samband med en prisförhöjning. Överföringen till konsumentpriset skulle då bli lätt lindrig. För konsumenten borde det heller inte vara överkomligt att t.ex. betala 61 mk per kilo för ett visst köttsortiment i stället för 60 mk. Konsumenten köper i varje fall inte köttprodukter varje dag medan bonden har sin köttproduktion som levebröd.