|
|
20.2.2009 / Landsbygdens Folk
Nu ska problemen med sura sulfatjordar bekämpas
Nu ska olägenheter som orsakas av sura sulfatjordar minskas. En arbetsgrupp har presenterat en rapport, som ska fungera som underlag för en nationell strategi. I den ingår bland annat att ett fungerande stödsystem utvecklas så att jordbrukarna - som är i nyckelposition - kan vidta åtgärder. Producentförbunden välkomnar rapporten.
Sedan mars i fjol har en arbetsgrupp bestående av representanter från Jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet samt Västra Finlands miljöcentral, arbetat fram en rapport om kontroll av sura sulfatjordar. Det är frågan om den första omfattande utredningen för att hitta medel för att minska de miljöproblem som orsakas av sulfatjordarna.
- Redan nu vet vi att avrinningen från sura sulfatjordar inte bara är ett problem som gäller jordbruksproduktionen. Möjligheterna till fiske har också försämrats och de sura jordarna påverkar även vattenförsörjningen, skogsbruket, torvproduktionen och yt- och grundvattnens tillstånd, säger Karl-Erik Storberg, överinspektör vid Västra Finlands miljöcentral.
Förekomsten av de potentiellt sura sulfatjordarna är koncentrerade till landets västkust. Det är när de sura sulfatmarkerna torrläggs, exempelvis genom dikning, som de blir ett problem. När vattennivån sänks kommer sulfiderna i kontakt med syre och då är försurning oundviklig. Jordbrukarna har därmed kritiserats när olägenheter inträffar.
Det var efter fiskdöden som drabbade Larsmo-Öja sjön hösten 2006 som sura sulfatjordar blev en nationell angelägenhet. Då vaknade ministeriet som beslöt att göra den omfattande rapport som ska ligga som grund för en nationell strategi.
- Problemen blev stora i Larsmo på grund av en torr sommar som följdes av en regnig höst. Samtidigt är koppling med sura sulfatjordar och omfattande markanvändning stark.
Rapporten är nu på utlåtanderunda och ska vara klar i vår och under året ska en beredning av en försurningsstrategi utarbetas.
- Det är frågan om en lång och omfattande process och man kan kalla rapporten för en sammanställning av idéer och åtgärder för att komma åt problemen. Men först har alla berörda möjlighet att säga sitt, säger Storberg.
För det första bör problemområden beaktas i all markanvändning, och utöver det bör placeringen av nya verksamheter styras för att undvika att behovet av dränering ökar i dessa områden.
Arbetsgruppen vill också utveckla och förenhetliga de stödsystem som är kopplade till dränerings- och dikningsprojekt inom både jord- och skogsbruket. I dag fungerar inte stödsystemen och ett exempel är att odlare inte får investeringsstöd för reglerbar dränering. Däremot får de stöd för skötseln av det.
- Strategin borde svara på hur detta ska ordnas. För det är klart att odlarna borde få stöd också för investeringen, menar Storberg.
Reglerbar dränering är en metod för att förhindra att vattennivån på odlad mark inte sänks för mycket. Utöver det finns också reglerbar täckdikning, grunddammar samt system för underbevattning.
Arbetsgruppen konstaterar att huvudmålet är att förhindra att sura utsläpp sker. Att bekämpa olägenheter med exempelvis kalkning när en försurningschock har inträffat är nämligen dyrt och resultatet är dessutom ovisst.
Ett av de mest omfattande projekt som arbetsgruppen lägger fram är att kartlägga alla områden med potentiellt sura sulfatjordar fram till 2015. Den uppskattade kostnaden för att få till stånd en total kartläggning är 9 miljoner euro.
|
|
