|
|
13.2.2009 / Landsbygdens Folk
Ilska bland storfarmarna i Österbotten
De österbottniska svinfarmarna är missnöjda med överenskommelsen om stödet för den enmagade sektorn. Gårdarna med mer än 200 djurenheter förlorar tillsammans över 400.000 euro per år på förändringen. På landsnivå innebär graderingen av stödet att 950.000 euro mindre per år betalas ut till svinnäringen.
LF mötte tolv av de drabbade farmarna. De räknar snabbt ut att enbart de tillsammans förlorar 200.000 euro i året. De uppskattar att det finns ungefär 30 svinfarmare i Österbotten som har mer än 200 djurenheter
- I offentligheten har det sagts att vi får sju procent mindre i stöd, men i praktiken handlar det om en 25-procentig beskärning för oss.
Fram till 200 djurenheter minskar stödet för alla i C-området från 210 euro till 201 euro per djurenhet. För den del som överstiger 200 djurenheter minskar stödet från 210 till 150 euro per djurenhet som motsvarar stödet på AB-områdena.
Det går inte att ta miste på att det finns en hel del bitterhet samlad då de tolv farmarna lägger ut texten.
Bitterheten riktar sig framförallt mot storfarmarna i Egentliga Finland som satte igång hela processen men också mot producentrörelsen som godkände differentieringen.
De tolv farmarna menar också att det som nu hänt har satt igång en konflikt mellan stödområdena som kommer att vara svår att överbygga.
- Under 1990-talet hade bönderna på AB-området stora investeringsstöd för sina anläggningar. Samtidigt tvingades vi ta lån på våra satsningar. När bönderna i AB-området krävde att vi skulle få samma stöd som de borde de ha tänkt på vilka skillnaderna varit när vi investerat.
Förutom att man nu splittrat landet i en nord-syd konflikt befarar de tolv farmarna att beslutet också innebär en splittring inom C-området. Nu finns risk för en intressekonflikt mellan stora och små svinfarmare och mellan nöt- och svinproducenter.
- Vi måste ju få in de pengar vi förlorar någonstans. Det ligger nära till hands att alla storfarmer inom några år har en integrerad produktion. För att få upp lönsamheten måste vi bygga ut den egna slaktsvinsproduktionen. Det betyder en kraftig minskning av antalet förmedlingsgrisar. Det i sin tur betyder att slaktsvinfarmare med under tusen slaktsvinsplatser får problem. De stora svinfarmerna är samföretag som genom samarbete kommer upp till långt över 200 djurenheter. Samarbete är ett nyckelord på den österbottniska landsbygden. Nu straffas vi för att vi kan samarbeta.
På frågan vad de konkret kan och kommer att göra nu säger de att de rimligtvis borde ha samma makt som farmarna i Egentliga Finland.
- Om vi alla tågar upp till slakteriet och säger att vi slutar producera om vi inte får fem cent till på köttet så måste slakterierna börja ta till import och då finns det ingen framtid för farmer med under 200 djurenheter. Importhotet var ju en gång i tiden orsaken till varför andelsslakterierna uppmanade till stordrift i Finland. Vi vill nu se om de förtroendevalda håller sitt ord när de säger att den här lösningen ska ge ett bättre köttpris.
|
|
