|
23.1.2009 / Landsbygdens Folk
Ännu inget besked om omstruktureringsstödet till sockerbetsodlare
Sockerbetsodlarna lever fortfarande i ovisshet beträffande omstruktureringsstödet för den 9.000 ton stora kvotminskningen år 2008. Staffan Eliasson, som är sockerbetskonsulenten vid Sucros, säger att det borde bli klarhet i stöden de närmaste månaderna.
- Eftersom stöden ska betalas ut senast före utgången av juni 2009 börjar, det bli bråttom att komma till ett beslut.
Det var inför odlingssäsongen 2008 som största delen av sockerbetsodlarna valde att hoppa av. Ett stöd, om än något diffust, utlovades åt dem som slutar med odlingen. För att fortsätta med det ena sockerbruket krävde dock Sucros att de kvarvarande odlarna kom upp till en årlig landskvot på 81.000 ton.
De odlare som blev kvar skrev på kontrakt som motsvarade kvoten. Eftersom fjolårets skörd blev sämre än normalt, 69.000 ton, räddades året av tidigare års överskott på 12.000 ton, det som kallas carry over. Nu är emellertid det så kallade carry over-lagret tömt. För att inte hamna i ett underskott nästa år borde alltså arealen eller skördemängden öka med nästan en femtedel i år.
- Landskvoten och de enskilda odlarnas kvot är ju densamma, men bra vore det om vi i år kom upp till en skörd som överstiger landskvoten så att vi har ett reservlager ifall skörden blir sämre något annat år, säger Eliasson.
Sockerbetsodlarna hade tid till i fredags att lämna in sina odlingsplaner för kommande säsong. Ifall odlarna vill sälja eller köpa kvoter har de tid på sig till slutet av januari.
Av de cirka 50 sockerbetsodlare som fanns i Österbotten odlingssäsongen 2007 är elva kvar. Staffan Eliasson säger att många av de tidigare odlarna hoppade av 2007 för att lönsamheten för spannmålsodlingen var så pass bra då. Sedan dess har spannmålspriserna sjunkit med nästan hälften medan sockerbetspriset varit något så när konstant.
- Säkert finns det en och annan som ångrar att de hoppade av sockerbetsodlingen. Men det var ett beslut som skulle fattas då. Nu är i alla fall lönsamheten för sockerbetorna i förhållande till spannmålsodlingen betydligt bättre än för ett år sedan.
Dock ska man heller inte glömma att sockerbetan kräver mera gödsel än spannmål. Därför har också kostnaderna för sockerbetsodlingen ökat mera än för spannmålsodlingen.
Hur som helst säger Eliasson att det på basen av fjolårets skörd finns utrymme för en utökad sockerbetsareal detta år.
|
|