|
|
19.12.2008 / Landsbygdens Folk
Markägarnas synvinkel saknas i hästarbetsgruppsrapport
I egenskap av markägare borde lantbruksproducenterna ha varit representerade i den så kallade häststallarbetsgruppen. Det anser SLC i ett utlåtande till miljöministeriet om arbetsgruppens rapport. Allmänt sett är det i alla fall positivt att man på centralt håll funderar på spelregler för häststallen, säger SLC i utlåtandet.
- Ofta är det de omkring liggande jord- och skogsbrukslägenheterna som berörs av stallens verksamhet, konstaterar SLC. Det är därför av yttersta vikt att även markägarna involveras i det samarbete som arbetsgruppen förespråkar på många håll i rapporten, men där ofta enbart myndigheterna och hästorganisationerna nämns som samarbetsparter.
- Beklagligtvis har arbetsgruppen haft en ganska snäv sammansättning, konstaterar SLC. Det återspeglas tyvärr i rapportens text.
SLC håller inte med om tolkningen i rapporten att ridning även i förvärvssyfte omfattas av allemansrätten, så länge verksamheten inte orsakar mer än ringa skador. Förbundet hänvisar bland annat till riksdagens trafikutskotts betänkande från 2002. Vid regelbunden ridning på andras marker bör man komma överens med markägaren och bland andra SLC kan erbjuda färdiga avtalsmodeller som parterna kan använda sig av.
SLC framhåller också att skador i skogen inte alltid genast är synliga. En ridstig i ett granbestånd kan förorsaka rotröta som inte syns förrän i ett mycket senare skede.
- När det inte är förenligt med allemansrätten att bryta kvistar från levande träd kan slitage på skogsmark och rotsystem inte heller vara tillåtet. Nämnas kan ytterligare att kvarlämnad hästspillning ofta väcker irritation, säger SLC i sitt utlåtande. För att förebygga skador är samarbetet med markägarna ytterst viktigt.
I det kapitel som handlar om rutter och om att röra sig med häst heter det dessutom alltför kategoriskt att man kan rida i terrängen och på enskilda vägar med stöd av allemansrätten. I det sammanhanget vill SLC betona hur viktigt det är att kommunerna samarbetar med markägarna i ett tidigt skede vid planeringen av ridleder.
SLC omfattar arbetsgruppens konstaterande om att det inte är möjligt att utfärda riksomfattande normer om till exempel avstånden mellan häststall och grannfastigheter. Det är bättre att reglera dylika frågor på lokal nivå. Kommunerna kan sedan vid behov ta hjälp av rekommendationer som till exempel områdets miljöcentral kan ge.
Medan arbetsgruppen på flera punkter framhåller vikten av samarbete mellan olika myndigheter och aktörerna inom hästbranschen påpekar SLC att även markägarna och eventuella andra intressenter bör involveras i detta samarbete i ett tidigt skede för att förebygga motsättningar.
|
|
