|
|
27.6.2008 / Landsbygdens Folk
Skogsindustrin krymper men behöver mera virke
Under årets fem första månader köpte skogsindustrin knappt hälften av den mängd virke som köptes under motsvarande period i fjol. Det lama säljintresset bland skogsägarna oroar industrin.
Skogsindustrins lönsamhet har försvagats och industrin befinner sig i en svår brytningstid. Betydande mängder kapacitet har redan avvecklats och strukturomvandlingen kommer att fortsätta, men det oaktat behöver skogsindustrin mera virke.
- Finlands skogsindustri har nästan fördubblat sin produktion sedan början av 1980-talet. Tillväxten har till stor del baserat sig på importerat virke. Det är det ryska bortfallet vi måste få kompenserat, förklarar skogschef Sixten Sunabacka vid UPM Skog.
Går det inte att få ersättande inhemskt virke riskerar skogsindustrins produktion att minska med tjugo procent och 20.000 arbetsplatser kan försvinna.
- Däremot kan vi skapa flera tusen nya arbetstillfällen genom att ersätta det ryska virket. För skogsägarna skulle det betyda 400-500 miljoner euro per år som extra virkeslikvider.
Skogsindustrins andra paradox är att virkesprisförhöjningarna, trots att de varit kraftiga, inte har lockat skogsägarna att sälja. Säljvolymerna har gått upp endast tillfälligt. En teori som Sunabacka delar med direktör Karen Wiik-Portin vid Kustens skogscentral, är att skogsinkomsten har minskat i betydelse för den enskilda skogsägaren. Skogsägaren är inte längre beroende av skogsintäkterna.
Vad gäller skogsägarna i södra Finland är Wiik-Portin rädd att också samhällsplaneringen gör det besvärligt för den enskilda skogsägaren.
- Restriktioner och många åsikter sätter press på skogsägarna. Man gallrar och gallrar, men vågar inte riktigt göra en förnyelseavverkning.
Sunabacka säger att det nu behövs andra metoder än stabila priser för att säljvolymerna ska öka beständigt. Skogsförbättringspengar och skatteverktyg till exempel. På UPM funderar man på hur man kunde utveckla betalningsinstrument som skulle vara intressanta för skogsägarna.
|
|
