|
|
9.5.2008 / Landsbygdens Folk
Värsta året jag upplevt, säger SLC:s slaktdjursutskotts ordförande
- Det värsta året sedan jag började med svinuppfödningen 1997, suckar ordföranden för SLC:s slaktdjursutskott Tomas Långgård. Sedan spannmålspriserna sköt i höjden i höstas har hans foderkostnader stigit med 53 procent.
- Och då producerar jag väldigt mycket själv. Hur mycket har inte kostnaderna stigit för dem som använder större andel köpfoder?
Det skulle behövas ett påslag om minst 15 cent på svinköttpriset och det dubbla på nötsidan för att kompensera kostnadsstegringen.
- Många kommer att byta inriktning och börja odla spannmål om det inte börjar hända någonting i snabb takt.
En liten ljusglimt skönjer Långgård i alla fall. Produktionen i Europa har börjat minska samtidigt som priserna stärkts i Danmark och Tyskland.
- Men svincykeln i Europa har inte svängt i den takt vi räknade med. Jag misstänker att vi fortfarande upplever stort utbud av kött som kommer på grund av större utslaktning i Europa. Jag hoppas att priserna kommer att stiga ordentligt mot hösten.
En sak som retar Långgård är importen. Han ser inte med blida ögon på Järvi-Suomen Porttis och Pouttus import av främst filéer.
- De förstör det för både producenter och övrig förädlingsindustri.
Också Jeppobon Tom Jungerstam, köttproducent med inriktning på dikor, är väldigt besviken över att köttpriset stigit på konsumentsidan, men inte i producentledet. Han säger att konsumentprishöjningarna på köttets värdedelar rymmer producentprishöjningar på upp till 40 cent, medan producenterna fått bara några cents påslag. Den kompensation som nötköttsproducenterna borde få rör sig kring 50 cent.
- Fastän läget är trängt på nötsidan går det ändå inte att jämföra med svinsidan, där det är verkligt prekärt, säger Jungerstam.
På nötsidan, där man kan räkna med en uppfödningstid om 18 månader, finns det tid för priskorrigeringar. På svinsidan där uppfödningstiden är sex gånger kortare, bara tre månader, slår det dåliga prisläget ut över producenten mycket snabbt.
- Sedan har nötsidan ännu den fördelen att en så stor del av foderstaten är ensilage, medan det är precis tvärtom på svinsidan. Där är största delen av fodret spannmålsbaserat. På sikt är behovet av prishöjningar ändå lika stort på nötsidan. Annars har vi snart inga köttproducenter.
Viktigt är nu att upprätthålla intresset.
- Vi behöver positiva signaler!
Jungerstam säger att tillgången på stora slaktdjur är ett måste om vi vill trygga köttproduktionen. Han förutspår att vi i Finland producerar kring 80 miljoner kilo i år mot kring 85 miljoner i fjol. Med en konsumtion som rör sig kring 95-96 miljoner bara ökar importbehovet.
|
|
